Igårkväll hängde vi med Yui, som vi träffade på bergsfesten i september, men som vi sen december hängt med några gånger, och som numera jobbar med miljöskydd på ett stadskontor. Vi gick till ett Izakaya i Umeda med Taketori monogatari -tema. Det var ganska häftigt med öppna rum på en massa olika nivåer och vatten som forslade här och var.
Där satt vi och pratade om olika spel och lekar (de flesta visade sej finnas både här och i Finland, med undantag för kubb) och kom snart in på japanska versionen av anden-i-glaset, som man tydligen gör med ett 5-yens mynt. Samtalet halkade då in på spöken och vi skrämde upp oss själva med historier från Grönviksvillan och läskiga ansikten som flyter omkring i luften, utanför fönstet i ett högt höghus. Yuis nån släkting hade tydligen sett ett sånt när hon sov i ett hus nära Osaka-jo. Ingen av oss var dock riktigt säkra på om vi faktiskt trodde på spöken.
Lottski och Yui tog sen samma tåg hem, och vad jag har hört så var det en gubis på deras tåg som först föll omkull inne i vagnen men lyckades resa sej. Sen när han skulle ut ut tåget föll han framstupa utan att ta emot sej. Nån flyttade lite på hans fötter som låg mellan perrongen och tågvagnen, men ingen gjorde desto mer. Sen kom en tåg-människa springande och personen lyckades tydligen resa sej. Men tåget blev lite försenat. Det lät ganska läskigt.
Imorse sov Lottski över sin kendis för Clementinen skulle inte heller komma. Jag försökte övertala henne att komma med på orientation istället, men Lottski vägrade. Der blev således bara jag och Hanna från Finland som fick försöka förklara saker om kurser, närvaro, hur man skaffar kompisar, hur man festar, hur det är att bo i studentbostäder, vad man äter i Finland osv... Det var svårt! Dessutom var det inte bara kommande vasabor utan också en japskitjej som skulle till Helsingfors och en som skulle till ISLAND i vår grupp!!
Om de kommande Vasaborna kan sägas att vi redan kände Deguchi, och hon är ju skojj! Sen var det en japskitjej till som jag aldrig ens hörde vad hon hette, och som förvann i samma stund orientationen var över. Så var det två gubisar som hette Hiroshi och Keisuke.
Efter orientationen sa jag sa hejdå till Deguchi som skulle på bilskola och pratade sen några ord med Kana från julfesten. Hon frågade först om jag minns henne och jag kom inte på vem det var, men hon verkade nöjd när jag kom ihåg hennes namn när hon sa att vi varit på julfest tillsammans. Tur!
Efter telefonnummerväxling med Hiroshi och Keisuke följde de med ut med mej och Hanna. Alla skulle hem med Hanna bor nära och kan vandra hela vägen och skulle inte åt samma håll, men resten av oss följdes åt till stationen. Det var mest Hiroshi som var pratsam, och samtalet rörde sej naturligt nog om Finland. Typ vilka pengar man använder och hur man säger "kiitos" och "ole hyvä".
Väl framme vid Nigawa-stationen satte vi oss på en bänk och så kom en gammal tant. Hiroshi tyckte varsågod och sitt och tanten satte sej motvilligt. Man måste vara väldigt påstridig om man ska vara snäll och låta andra sitta, för de kommer alltid bara säga "nejnej, sitt du!". Vi rymdes dock 4 på bänken, så det var egentligen ingen vits att Hiroshi ställt sej upp, så tanten tjatade på honom tills han satte sej.
Sen började hon fråga var Hiroshi går i skola och är han med i nån klubb (tanten verkade gilla den frågan) och sen berättade hon om hur kloka djur är som märker av jordbävningar. Tydligen rörde det sej om jordbävningen 95, och Hiroshi sa till mej att det var ca 17 år sen och jag sa "den 95?" och då frågade tanten honom varifrån jag var. Sen vågade hon prata direkt till mej och frågade om jag var med i nån klubb. När hon tyckte det var tråkigt att jag inte var det skyndade jag mej att tillägga att jag är med i franska cirkeln.
Så åkte vi till Nishikita och tog farväl där. Hur det blev med tanten vet jag inte riktigt, men det var roligt för vi hade just pratat på orientationen om att främligar inte börjar prata med en sådär bara i Japan. Men det förekommer tydligen.
Först överlämnade jag och Lottski alla Vasa-uni papper vi stulit från skolan under vårt finlandsbesök. Det enda jag kommer ihåg från konversationen sådär bara är Deguchis historia om att hon tappat sin ögonbrynspenna nånstans, men hennes mamma hade tyckt att "Du har ju ögonbryn! Åk ti skolan nu!" så då hade hon fått åka i alla fall. Jag tyckte dock att hon nog hade en del ögonbryn...
Jag försökte gå runt och söka efter Clementinen men han var spårlöst försvunnen 
) Jag berättade att Jannski hade stuckit iväg och jag inte kunde hitta Clementin (som de uppenbarligen just sett) så jag var alldeles ensam. 
(men det var roligt för att fastän Clementin blev av med sin huvudduk så blev han inte erbjuden en ny, så han blev mycket avundsjuk då jag berättade denna historia åt honom!) 
