Italiensk middag

Ikväll var vi ute och åt med ett rätt så intressant sällskap. Det var nämligen vår nya klasskompis Richard som undrat om vi skulle komma med ut och äta och vi hade ingen aning om vem som var bjuden. När vi stod och väntade på stationen dök i alla fall Richard och norska Maria upp. Vi fick veta att bara 5 personer kommer och hela middagsbjudningen tydligen var till för Richards kompis som gillade hans nihongopartner, men nu kunde kompisen tydligen inte komma utan bara nihongopartnern och det hela var lite konstigt.

Vi tyckte inte det var speciellt farligt, så när nihongisen dök upp gick vi alla för att hitta nånstans att äta. Vi fick dock en halvtimmes väntetid så vi tillbringade den extra tiden i Actas bokhandel. Sen ringde de från restaurangen och sa att nu kan vi komma, så då vandrade vi iväg igen.

Det var lite språkförvirring vid bordet, eftersom alla pratade japski med nihongopartnern, jag Lottski och Maria svensk-norska med varann och engelska med Richard. Maten var också jättegod, så fastän man inte haft nån aptit på hela dagen gick det att äta! Nihongopartnern tyckte att vi skulle beställa tillsammans och dela på äkta japskit vis så det gjorde vi. Lottskis välja-en-nummer val av spagetti var också bra.

Japskig - japskigare - japskigast.

Tydligen ska det hjälpa att hälla vatten på huvudet (se hur Lottski ställer till det) om man har ett sår man måste plåstra om på sitt finger...

Stora gula såsflaskan är såsen till den norska gravad-lax-salladen.

Sen var Maria tvungen att gå, så vi stack hem allihop (i alla fall vi 3 på klassen har en hel del läxor till imorgon). Vid stationen tog alla förutom jag och nihongisen tåget. När det bara var vi två frågade hon mej om det är okej att hon talar engelska (för att öva antar jag) och sen tyckte hon att det nog var lite konstigt att Richard bara bjudit 4 flickor. Hon trodde lixom det skulle vara några andra också.

Jag förklarade så gott jag kunde att det nog säkert varit meningen att andra också skulle komma, för jag kunde ju inte avslöja den hemliga planen för personen som hela planen handlade om! Ojoj, sen sa vi i alla fall hejdå och vi ses i loungen nån dag och så gick vi hem åt varsitt håll.

Anmälningar och kendo på kaffetimmen

Anmälningar syftar på anmälningen till Nihon nouryoku shiken, japski språkprovet som hålls 3dje juli. Vi hade inhandlat anmälningsblanketter i en bokhandel för över en vecka sen, men väntat till sista sekunden med att fylla i och skicka in dem. De ska nämligen vara inne imorgon.

Vi hade lunch med Hirona igår, för Lottski hade råkat på henne i förrgår på skolan fast vi trodde att hon redan utexaminerats. Det fattades tydligen några studiepoäng ännu. Idag ringde hon när vi var och inhandlade batterier och sen hjälpte hon oss fylla i våra anmälningsblanketter samt springa till postkontoret för att betala anmälningsavgiften och skicka iväg eländet. Klockan var över 2 när vi började gå mot posten och 3 stänger de, men vi hann i alla fall!

Så var det kaffetimme klockan 5. Vi hittade Clementin och Lottskis pratglada franska kompis som bor i samma värdfamilj. Clementin och Lottski gick dock efter 5 minuter för de hade kendo. Franskisen gick för att presentera sej själv för de var alla nya utbytisar tvugna att göra.

Sen hittade jag två japskin, som visade sej vara förstaårsstuderanden. En av dem hade varit på utbyte i Kanada och hon andra bott tre år i Singapore, för hennes pappa jobbade där och skulle stanna ca 3 år till. Kanske just därför anslöt det sej så småningom en massa singaporeaner, bla annat Wen från klassen, till vårt sällskap. En massa singaporeansk mat diskuterades tex.

Han kom också, och presenterade sej och sa att hon också är från Finland. Jag sa "jo, från samma uni", men sen tyckte jag det var lite hemskt att lura de godtrogna japskina på det sättet, så jag avslöjade Hans falskhet. Tror inte hon tog det så hårt dock, för vi följdes åt till stationen på vägen hem sen.

Konkluderade när jag kom hem att alla jag pratade med sen jag sagt hejdå till kendomänniskorna var asiater/av asiatisk bakgrund. Ava från australien också, och hon hade en japski med sej som stod och gjorde stora gester på ett ojapskit sätt, men kanske var det för att härma Avas gestikulerande kroppsspråk.

Så råkade jag ut för min jobbiga kinesiska kompis, men lyckades låtsas vara lite upptagen på annat håll och slapp honom rätt så fort igen. Puh!

En skojig kaffetimme allt som allt.

Fransk litteraturlektion

Franska cirkeln verkar ha blivit mer aktiv på sistone, vilket ju är skoj, för då är det inte bara Lottski som går på sin kendo, utan jag har något att hitta på också. Idag hade vi igen lunchmöte. Möte kan man knappast kalla det, men vi samlades i alla fall för lunch.

Jag satt bredvid vår ordförande och nån jag aldrig märkt att jag skulle ha sett förut, men tydligen hade hon sett mej för hon hade också varit på utbytesmötet i lördas och varit förvånad när jag räckt upp handen på frågan vilka som är från Finland - jag är ju liksom med i franska cirkeln.

Det visade sej att Yuriko, som hon hette, var en senpai för hon var magistersstudernade. Var lite osäker på hur pass artig jag borde vara mot henne, eller ens hur gammal hon riktigt var, men sist och slutligen pratade jag ganska informellt.

På andra sidan satt nån som antagligen hette Marika, för hon hade varit på flygplatsen i Helsingfors och fått berättat för sej att hon har ett finskt namn! Sen frågade hon massor av frågor, typ om man äter ren i Finland och om design och sånt, och så ursäktade hon sej för att det blev så många frågor och sa att hon aldrig har träffat nån utländs person som pratat japski sådär och undrade om inte folk frågar mej en massa. Det gör dom för det mesta inte. Vi är nog alltför många utbytisar på Kangaku för att verka speciellt intressanta tror jag.

Sen blev jag medbjuden av mina nya bekanta på fransk litteraturlektion. Jag har alltså pratat lite franska idag med deras franska franskalärare. Men eftersom Lottski väntade kunde jag inte stanna så länge. Vi pratade i alla fall om Philippe Jaccotter och hans skildringar av starka upplevelser i naturen och sånt.

Så kan nämnas att jag och Lottski var till CIEC kontoret och hälsade på Sean och hans nya lärling (som inte heller var japski) och ville lämna in kursändringar för det hade vi blivit tillsagda att göra. Visade sej dock att vi inte behövde anmäla förändringen, men vi fick lämna in våra papper i alla fall. Sen fick vi vitsord.

Vet inte riktigt vad det är med japskikurserna här, men fastän vi aldrig läste på våra förhör eller prov så fick vi båda över 90% och därmed högsta betyg för vinterintensiven...