Idag hände mycket!

Hej hallå!

Idag har varit en mycket händelserik dag!

För det första har det ju varit min födelsedag så jag vill passa på att tacka för alla presenter och gratulationer jag fått! TACK!

Idag har även de japskiga 常用漢字 (=kanjin som alla "måste" kunna!) uppdaterats!!!!

Så nu har kanjinas mängd på listan ökats och man kan numera bland annat använda 混む istället för 込む (båda betyder trängsel!)

Vi har även fått lära oss att det finns ett skip-test man kan ta i skolan vår, ifall man skulle vilja skippa en nivå... Men man måste ha superbra vitsord för att kunna göra det...

Jag och Jannski bestämde såhär: Vi går som vanligt fram i grammatik och prat klasserna, men vi hoppar gärna över en nivå i kanji!

Så det är vårat nuvarande mål!!!

Sedan så råkade jag och Jannica på Clement (aka franskisen) på vägen till McDonalds, dit vi ofta går på kaffe, så även idag! Clement har just nu stora problem med en av de andra utbytisarna som försöker svartmåla honom och berättar lögner om honom, så det har inte varit så trevligt för honom de sista dagarna... Vi hoppas på bättring! De flesta verkar dock vara på Clements sida...

Den andra utbytisen hade bland annat kommit och påstått något så fjantigt att som att vi inte skulle haft någon kendo igår... och att Clement bara ljög om at han gått dit... För kendon hade enligt henne redan på lov... Men det vet jag ju att inte är sant.. för jag var ju där själv... Suck... Denna person är annars redan 26 år, så man tycker ju ett lite vuxnare beteende skulle kunna krävas!

Vidare så har ju idag varit "Hug a Finn Day"!

Så jag och Jannica har fått kramar av 3 stycken Norskar som visste om detta fenomen!

Efter 5e perioden bar det av mot kendo!

Jannicas anekdot stoppas in här, för tidsmässigt utspelar den sej här i dagsordningen!

"När jag efter sista perioden följt Lottski till kendon på tredje våningen i en av skolbyggnaderna och var på väg hem, stötte jag på ett stort problem. Vi går alltid genom co-op affären (de säljer lite av varje, skolsaker, böcker, mat osv) på väg till och från kendorummet, men nu var det sent och butiken hade låst sina dörrar, alltså kom jag inte ut!! Jag testade den andra dörren (se de röda prickarna på kartan, stora röda pilen är trappan upp till kendon), men märkte till min fasa att den var lika igenbommad som den första.

Det var dock inte bara jag som hade detta problem, utan bakom mig kom en japski som gått precis på samma sätt. Vi såg lite undrande på varann och så sa hon nåt om att man ju nog skulle vilja hitta ut, och så gick hon och frågade en försäljare om hur man skulle gå.

Det var egentligen ingen svår väg alls bara man visste om den. På väg ut frågade hon varifrån jag var, och jag hann bara öppna munnen så tyckte hon "ojj, vad du är bra på japski!". På den korta vägen ut hann vi just och just diskutera att vi var lika gamla, hur man hittar jobb i Finland när man studerat klart, var jag bor, att jag bor i värdfamilj, att jag haft lektion sista timmen och vad jag riktigt gjorde i co-op byggnaden. Jag tänkte att hon kanske också var på väg till stationen, men hon skulle på jobbsökningsseminarium.

Kanske en till av dessa japskin som man bara träffar en gång, och sen aldrig ser igen. Det går tyvärr så när man studerar vid ett så stort kampus som vi gör. Men det var en ganska rolig händelse i alla fall."

karta över hur man skall gå ut, tror jag...

SLUT!

Vidare, idag på kendo klubben!

Jag har lärt mej hur man sätter ihop en shinai! Det visste jag i och för sej redan, men som så mycket annat hade jag glömt hur detta gjordes.

Jag bjöd även 2 japski tjejer på salmiak, och mot förmodan tyckte de om det!!

Men det var i och för sej en lite sötare variant av salmiak, men ändå, japskin brukar ju hata det...

Sedan övade jag intensivt på "Ko-te" slaget, alltså slag på vristen, med två kendo-klubbs medlemmar...

Junya och Shinpei. Den sistnämnda tyckte jag skulle slå honom rakt på handleden utan att han hade skydd på eller något, för han påstod att det inte tog sjukt... Först vägrade jag, men blev till slut tvingad att göra det... Efter ett par slag togs dock skyddet i bruk, inte för att det tog sjukt utan för att jag skulle våga slå hårdare, för jag använder alldeles för lite kraft i mina slag...

Under tiden som Shinpei var och hämtade skyddet lurade Junya i mej att istället för att ropa "MEN" då man slår men-slaget skall man ropa "Men-nari"! Jag tyckte det lät helt otroligt konstigt, men försökte göra det en gång.. Det gick lite halvbra... Då Shninpei kom tillbaka och jag berättade o detta för honom tyckte han att Junya var en "do-aho" alltså en stor idiot!

I slutet av kendo togs ett foto av hela gruppen , men jag visste inte riktigt om jag skulle vara med eller inte... Men resten tyckte dock att jag skulle vara med! Så då fick jag gå och sätta mej bland de andra! Shishou (aka Tani) undrade om jag inte ville sätta mej i hans famn... Det gjorde jag sist och slutligen ändå inte... För jag antog att det här är nog ett av hans många skämt, för han brukar ofta skämta om såna saker.

På vägen hem råkade jag på Junya och company, och alla ropade "o-tsukare" (tack för idag) och jag svarade likadant... Men sen då jag passerat dem så ropade Junya efter mej att "gör nu denhär "men-nari" grejen en gång inför oss alla innan du far hem..." jag VÄGRADE!! Vi stod ju för sjutton mitt ute på skolgården!

Sen då jag väl kommit hem var det dags för en bit tårta!

Mama hade stoppa 1 ljus på tårtbiten, sprang runt och släckte alla lampor och sjöng "Happy Birthday" sången åt mej! Riktigt trevligt och mysigt, och rätt god frukttårta! Utan mycket grädde!

Som avslutning vill jag meddela alla att från och med nu är vår blogg även en julkalender!

Så varje dag kommer innehålla 1 lucka, ända fram till jul!

Lucka 1: Designbyte på blogg sidan!

P.S. Nobuhiko och Takahiro har äntligen svarat att de gärna far ut och äter med oss efter nästaveckas onsdags kaffetimme! (Så nu är jag och Jannica glada över att vi lyckades fråga dem om saken, för det var nog många om och men kring huruvida vi skulle fråga eller inte!)

Språkdiskussioner och kendo

Jag tänker inleda med att berätta om igår... för igår då jag skulle blogga råkade det sej att Amöban hade bestämt sej för att uppdateras, så den var ur bruk!

Som tur var hände det inte så mycket igår som behöver tas upp (så vitt jag minns) förutom en lång intressant diskussion med en viss Norrman från vår lingvistik klass. Vi har tillsammans med honom (Petter) och Johannes () och eventuellt vissa andra från vår klass bildat en lingvistik-studiegrupp, för ingen förstår riktigt vad läraren går igenom, för han pratar ALLDELES för fort....

Vi vet inte riktigt vilka alla som kommer delta, men vi blir iaf ++ högst troligen i alla fall... resten vet man aldrig med.....

Jag, Jannica och Petter gick även och disskuterade språk på vägen hem, den lilla bit vi gick tillsammans... Sen var vi tvugna att stå stilla ett tag och prata också, för vi fick inte allt sagt medans vi gick!

Nu tänker jag gå över till dagens händelser... De är heller inte så många... Och handlar mest om kendo...

Idag var jag för engångs skull på kendo på en tisdag, för våra lektionstider för idag hade ändrats p.g.a. lågstadiebesöket vi kommer göra på torsdag...

Nå i alla fall så for jag till kendo, och idag var en mycket speciell träning. För det var ingen träning...

Det var nämligen så att de yngsta (1 års eleverna) skulle underhålla de äldsta (3orna) med olika humoristiska sketcher etc.

De flesta tyckte det var mycket roande, men eftersom min jaskinivå var otillräcklig satt jag för det mesta som ett levande frågetecken och såg på... Men, nångång var det roligt!!!

Sen så tränade jag faktiskt ett tag med Akari och Hanako, två tjejer i min åder! Skojjig kendo med andra ord!

Sen så har min värdfailj lånat ut sin masseringsmaskin till mej, för mama tyckte jag verkade ha så ont i mina axlar! Detta är jag ytterst tacksam för, för den hjälper faktiskt, i alla fall lite!

Oavblivna planer

Idag har vi inte haft några planer överhuvudtaget, men igår var det meningen att vi skulle hänga med våra Umeda kompisar. Vi har skickat meddelanden sen i onsdas, men det verkar som om vissa japskin har svårt att bestämma sig för om de kan träffas eller inte. När vi till slut fått höra att lördag passar bra (lördag därför att det var enda dagen vår franska kompis hade passligt i helgen, och de ville absolut att vi skulle släpa med fler européer) lyckades vi aldrig få någon plats eller tid bestämd, och klockan 6 fick vi slutligen ett meddelande där de stod att Hiroshi ska på nomikai (drickfest) med sina kolleger, och sorry men de kan inte komma. Hiroshi verkar vara ledare för gänget, eftersom ingen kan komma om inte han kommer. Kanske för att han har mest pengar och bjöd alla sist vi var på Yakiniku...

Istället hängde jag och Lottski i Acta köpcentret och roade oss med att gå och äta omuraisu och sen gå på Starbucks (bara andra gången sen vi anlände till Japan eftersom det alltid är så överbefolkat) och dricka Maccha tea au lait.

Imorse vaknade jag lite före 8, märkte att jag hade på manner mode på min telefon så jag inte kunde höra larmet. Jag ringde i panik till Lottski och sa "ja vakna just!" och tänkte på att jag inte gjort Teshina-senseis läxa! Klockan 8 borde jag nämligen vara på väg till skolan på måndagar. Lottski fick nästan lite panik hon med, men sa slutligen "e int de sönda ida?". Världens lättnad! Och så fick man gå och sova igen.