Ingen veckans svåraste lektion idag!

Men vi hade som vanligt vår extra självvalda japskilektion med lärarstuderande. Det tråkiga är att 3 av 5 av dem inte är japskin, och då blir lektionerna genast mycket tråkigare. Idag hade vi dock en japskilärare, som pratade om amyuusumento (amusement) ställen, tex bowling och karaoke. Så nu vet vi lite om karaoke fastän vi aldrig varit på det. Aningen skandalöst, men vi har ingen lust att stå och sjunga inför en massa japskin, även om man har en karaokebox och alla ens kompisar enligt vad vi fått höra också sjunger med.

Så hade vi vår vanliga norskastund, som idag gick ovanligt mycket på japski också (inte från vår sida dock). Vi har idag fått lära oss följande intressantheter. I Sydkorea springer folk enligt japskin till apoteket och köper medicin för minsta lilla åkomma. Vi anser dock att japskin sticker till sjukhuset vid minsta lilla förkylning. Plastikoperationer är billiga och allmänt accepterade i Sydkorea, och pappor kan tex köpa plastikoperationspresentkort till sina döttrar i present. Japskin tycker det är underligt, men har i alla fall en större acceptans för plastikkirurgi än finländare. En del japskin åker även till Sydkorea för att plastikoperera sig eftersom det är billigt (vilket kan bero på att många kirurger saknar licens).

Så finns det två sorts asiatiska ögon (varav ett var vanligare högre upp i japan och det andra mer mot Okinawahållet). Vår kompis har ett av varje, vilket han hade komplex över när han var yngre, men nu har han insett att det är insidan som räknas.

Lottski berättade att hon igår på kendoträningen fick stå och lyssna på en diskussion mellan vår franska kompis och en japski om hur söt Hermione i Harry Potter filmerna är. Tydligen tycker alla japskin att hon är den enda som inte växt om sig förfärligt mycket sen första filmen kom, och börjat se alltför vuxen och osöt ut. Så är fallet med skådespelarna som spelar Ron och Harry, och många japskifans är djupt besvikna.

På norska säger man "beklagar" när man vill säga förlåt, medans om nån dött och man vill beklaga sorgen säger man att det var "synd"! Vi fick ta hjälp av äkta norrmän i denna svåra fråga.

Ifjol när vi var i Tokyo hörde vi på en restaurang ett skämt som gick så att servitören sa "chotto matte" (vänta lite) och en av kunderana sa "setto matte" (vänta settet, set som måltid i typ hamurgetmåltid), varpå hans kompisar skrattade. Tydligen var detta gammal gubis humor framförd av humorlösa Tokyobor. Om ett skämt inte är roligt ska man säga att det är "samui" (kallt), medans roliga skämt är "omoshiroi" (intressanta).

På grund av vår uteblivna timme hann vi sitta i GL en stund längre än vanligt, men klockan 6 skulle Taka-Aki på bio på Harry Potter 7, så vi fick bege oss iväg. Först skulle han dock prata lite med sin norska kompis, så jag och Lottski vandrade iväg mot stationen. Vi gick vår favoritväg, och när vi närmade oss stationen fick vi syn på en japski som gick i väldigt hög fart med en väldigt bekant väska. Jag hann upp Taka-Aki på perrongen, och Lottski stod på andra sidan och vinkade. För en gångs skull fick jag tågsällskap hem! (Alla andra verkar alltid vara på väg mot samma håll som Lottski.)

På tåget fick jag veta en sak till. De flesta japskin vi känner verkar föredra brittisk engelska! Jag har hittills träffat hela 2 japskin som sagt att de har sådana preferenser.

Provresultat och mystiska lärare

Nu har vi fått veta våra resultat i alla tre mellanterminsprov. Maxpoängen är 100 (förutom i Kageyama-sensei prov där det av nån orsak blivit ändrat till 90), och våra poäng har legat runt 90-95... Det är kanske roligt, men det kanske visar att japskin vi lär oss skulle kunna få vara liiiite svårare. Speciellt kanjina!

Idag var annars en ganska vanlig torsdag. Efter att ha lyckats få folk att fylla i de sista av Lottskis enkäter träffade vi Hirona, Mikoto och en Ayano nr 2. Tyvärr var Satoko inte med idag, annars brukar hon hitta på roliga saker att prata med oss om. Mikoto är alltid jättetyst när Hirona är med, och pratar på mycket mer om det bara är jag och Lottski. Kanske för att hon är förstaårselev och Hirona renn är 24 eller nåt, så Mikoto använder alltid artiga former när hon pratar med Hirona, Satoko och även Ayano nr 2. Det gör inte jag och Lottski, fastän vi kanske skulle om vi varit vanliga japskiga elever. Men det är tråkit att vara överformell, och ingen verkar förvänta sig att vi ska prata så. Få människor i vår klass (eller ens de på högre nivå på fredagslektionerna) lyckas ens hålla sig till -desu/masu former när de pratar med lärarna!

På tal om lärare, så när vi satt utanför Mama (skolans ena matsal) så gick en lärare i jumppakläder förbi och Hirona och Ayano ropade "Senseeeiiii!" och så kom han och pratade med oss. Tyvärr hängde vi inte alls med i största delen av samtalet, och fick heller ingen klarhet i vad det var för en lärare. Bara att han varnade oss för att Ayano pratar dålig japanska, och att Hirona missförstod när han frågade hur de känner oss, och hon trodde frågan var hur hon känner Ayano. Sen fick läraren i fråga ett telefonsamtal och satte sig vid bordet bredvid, och de andra sprang iväg på lektion. När vi strax efteråt gick för att leta reda på en påstlåda blev vi i alla fall avvinkade av den mystiske telefonsamtalande sensein.

Fick just ett roligt meddelande av Lottski, som är upprörd över att hon fått ett missat samtal från Hiroshi, en av de i läskiga gänget som vi var och åt yakiniku med. Haha! För en gångs skull är det inte jag som får konstiga samtal! Men Lottski vill nog inte ringa upp, på grund av 3 orsaker. 1) klockan är över 21.00, alltså kostar det. 2) Hiroshi har inte SoftBank, utan Docomo, alltså kostar det. 3) Läskit att prata japski på telefon!!!

Runt-sushi!

Idag har jag varit på "Raundo-sushi" som min värdfamilj kallar det, men det kan även mer korrekt kallas kaitenzushi! Vi var där med Mama, Papa, Reiko-chan, och hennes pojkvän Acchi!

I vilket fall som helst är detta sushi som åker runt på band och man får plocka åt sej det man själv vill ha... Mums! Fast jag tog egentligen inget själv, för jag satt så långt bort, så Mama plockade fram saker till mej istället!

Acchi tyckte det var skojigt att jag kunde äta all slags sushi , men sen kom han och Papa fram till att det nog var för att Finland ligger så nära havet.... Vem vet, fast jag tvivlar starkt på att det är orsaken...

Annars fick jag också maccha pulver te på sushi stället!

Vi åkte till och från sushi stället i Acchis superstora bil, som hade TV:n i sej!!! 2 stycken!

Jag vet egentligen inte alls varför Reiko-chan och Acchi var här idag, de bara lixom var här då jag kom hem...

Först trodde jag att det var Fuumin och nån annan tant som var här, för Fuumins cykel stod utanför och jag tyckte mej se två par tantskor i farstun som inte hörde dit...

Men jag tog fel, ett par av skorna var ju Reiko-chans, och de andra Acchis... (undrar hur jag kunde tycka de var tantiga... fast om man frågar Franskisen så har japski gubisar mycket "flickiga" kläder... så...)

Fuumin syntes dock inte till trots att hennes cykel var där, så jag var nog aningen konfunderad....

Cykel mysteriet löstes dock för mej då vi kom tillbaka från sushin, för på samma gång parkerade Kei-kun familjens bil i garaget... Det var han som cyklat dit för att sen ta bilen och köra iväg nånstans... vart vet jag inte, men jag har mina teorier... För då jag skulle gå i duschen hittade jag en påse med inte såååå trevligt luktande träningskläder och ett par fotbollsskor... och vem i familjen spelar nu fotboll om inte Kei-kun!

En mindre trevlig sak är denhär kinesen som vi är INTE-kompisar med, fast det tycks inte han riktigt förstå...

Han skickade för ett par dagar sen mejl till Jannski om de vackra höstlöven, och vi bestämde oss att svara väldigt kort och koncist, för att verka vänliga men ändå avståndssökande!

Tyvärr verkar kinesen inte inse att vi vill vara INTE-kompisar med honom, och fortsätter skicka glada medd till Jannica... som bestämt sej sluta svara överhuvudtaget!