Sorgliga farväl - redan!

Dagen började med ett inte alltför efterlängtat muntligt prata-japski prov. En i gången fick vi gå in i klassrum 224 där Teshina-sensei satt vid ett av borden med sina dialoglappar. Där fanns en beskrivning av en situation, samt en dialog med vissa saker som man själv skulle säga utelämnade, så man fick fylla i luckorna. En stund fick man förbereda sej och sen började samtalet (som bandades in på band).

Måste säga att min första dialog om att jag sett info om bordtennis på anslagstavlan utanför, och hur anmäler man sej gick bra, ända tills antingen jag eller Teshina-sensei sa nåt som gjorde att jag inte kunde fortsätta som jag tänkt. Det blev tyst en stund och så tyckte hon att jag kan ignorera vad som står på papperslappen. Då gick det lite bättre.

Sen skulle jag fråga en kompis om vi tar buss eller tåg till flygplatsen. När jag kommit så långt så jag hört kompisens förklaring om tid och priser hade jag helt glömt bort att jag ville åka utan byten direkt till flygplatsen. Men jag fick ta om från mitten igen.

Teshina-sensei sa i alla fall både till mej och Lottski att det gick bra, fastän det nu gick sådär tyckte vi själva...

Grammatikprov. Inte desto mer utmanande.

Lunch med Lottskis nihongopartner Maiko.

Och vi verkade vara populära bland våra nihongisar idag, för sen ville Mai och Youko träffa oss så att vi kunde kolla igenom deras engelska tal. Det var alltså inte läxa för någon engelskakurs utan för engelska klubben de är med i. Lottski kollade Mais tal och jag rättade Youkos. Det var ganska japskiserad engelska, men bra jämfört med vissa saker vi hittills rättat.

Så hade vi ganska roligt annars också, och försökte oss sen på Mais läxa som faktiskt var för en engelskakurs. Problemet var att vi inte riktit kunde förklara varför saker och ting var på vissa sätt. Tex varför vi ville dela upp evening computer course instructor som ((evening (computer course)) instructor) så att instructor hamnade mer utanför än evening...

Mäcciskaffe. Där jag fällde pengar på golvet vid kassan, och sen när vi gått upp till övervåningen och satt oss kom en tant och sa "ni råkade fälla pengar tidigare..." med artig passiv-form och gav mej ca 150 yen som jag tydligen missat att plocka upp. Hemska saker vad folk är snälla ibland!

Prov i Japanese Language and Culture som inte var speciellt svårt alls! Lottski och Ayako blev klara före mej, och när jag äntligen lämnat in mitt prov gick vi mot stationen för att åka till Gardens och äta middag. Det var nämligen sista gången vi träffade Ayako förrän hon åker iväg på sitt australienutbyte ända till juli! Och vi som just hunnit bli kompisar!

Nåja, eftersom Ayako åker i övermorgon föreslog hon att vi kunde äta japskimat idag. Jag bestämde att vi går på tonkatsu . Det var en ganska intressant upplevelse. Först fick vi varsin mortelaktig skål med ljusa sesamfrön som vi fick mortla ihop lite (började dofta jättegott!), för att sen hälla sås på det (en tunnare och en mörkare ketchupaktig variant). Med tonkatsun följde även ett stort berg riven kål, mugigohan (ris+korn) och misosoppa. Och så fick vi varmt härligt te! Ris och misosoppa fick man även påfyllning på om man ville.

Lottski hade ont i halsen så vi passade på att gå ner några våningar till en apoteksaktig affär som säljer smink och ritaengångstatueringspennor och såna saker också. Där köptes en påse apelsinsmakande halspastiller förrän vi gick vidare och råkade se en affär av samma slag som den vi hittade Fazer godis i för en tid sen. Vi hade berättat om den affären för Ayako, för hon hade berättat att hon fått godis av sin kompis som är på utbyte i Finland men som nu varit i Japan i ca 5 dar pga fylla-20-ceremonin, så vi gick in.

Ayako hade även berättat att hon gillar att gå till supermarketar i andra länder och fundera på hur saker och ting skulle kunna tänkas smaka, och just denhär affären (som jag ännu inte kommer ihåg namnet på) har en massa utlänska produkter, så när vi väl hittat Fazer fortsatte vi att gå runt och titta på ostar osv.

Ayako kunde ha gått runt i 2 timmar sa hon, men affären stängde 9, så till slut blev vi ombedda att gå ut därifrån på ett väldigt artigt och trevligt sätt. På vägn till stationen hade jag och Lottski en livlig diskussion (på japski) om folk i Finland går runt med crocs på stan. Jag sa ja, Lottski nej. Till slut tyckte Ayako att diskussionen blev lite väl livlig och föreslog att vi skulle sluta prata crocs.

Sen följde ett sorgligt farväl vid kaisatsuguchin. Men men, vi hinner ju hänga lite till i juli före vi åker hem!

Bokningar

Efter gårdagens lediga dag, pga att det i japan var fylla 20 dagen för alla födda 1991, var vi idag tillbaka i skolan. Grammatik hela morgonen.

Efter grammatiken träffade vi min nihongopartner, Yurika, för vi hade bett henne komma med oss till en resebyrå för att boka nattbuss till Tokyo till den 19nde och 24rde. Nu råkar det sej så att universitetet har en egen resebyrå, så vi behövde inte alls gå långt. I kassan var en snäll äldre dam som visste allt om bussar (och det hon inte visste frågade hon nån som hon pratade med i telefon).

Vi skulle antagligen ha klarat av bokningen själva, men det var ändå bra att ha Yurika med. Man känner sej alltid lite mindre bortkommen när man har japskikompisar med sej. Hon hade dock lektion 3dje perioden så efter att bussbokningen var avklarad sa vi hejdå, och jag och Lottski gick för att äta lunch - för en gångs skull inte en kall donburi (ris i botten, något annat ovanpå) utan karee från skolmatsalen!

Men att bara ha en buss bokad och ingenstans att bo är inte helt perfekt, så efter att ha stuckit till Nishikita stationen för att förnya Lottskis tågkort, så ringde vi hostellet vi planerat att bo på. Vilket var lite spännande, för även om det är ett hostell och personalen där med viss sannolikhet kanske kan engelska, så tyckte vi att vi bokar på japski. Vi skrev följaktligen ner de viktigaste uppgifterna (adress, telefonnummer, vår fråga om pass/utlänningskort) på ett papper, och så ringde jag.

Jag pratade med en tant som sa att hon heter Tomo, och så undrade hon om jag var korean! Antagligen lät jag som en, men när jag upplyste henne om att det faktiskt var Finland och inte Korea jag kom från så ursäktade hon sej. Haha! Det var nog första gången jag blivit tagen för en korean.

Att boka ett twinrum för 4 nätter gick förvånansvärt problemfritt! Och de hade kvar alla uppgifter från förra året då vi bodde där så nån adress eller dylikt behövde jag inte uppge. När jag frågade om vi behövde pass undrade Tomo om jag bor i Japan, och i så fall räcker det med utlänningskortet. Som har ett långt och krångligt namn som jag slapp försöka mej på att uttala eftersom Tomo redan sagt det.

Så nu är vi fullt förberedda på vår tokyoresa!

PS: Och så hade jag en rolig argumentation med Arisa när hon hjälpte mej med disken. Jag råkade säga att jag ätit karee på skolan, för hon hade tydligen ätit raamen-nudlar till lunch. Men Arisa frågade förvånat "Skolan? Du menar väl universitetet?". Jag försökte övertyga henne om att universitetet också är en skola, men Arisa tyckte tydligen inte att varken högstadiet, gymnasiet eller universitet är "skolor", utan just högstadier, gymnasier och universitet. Tydligen var det bara lågstadiet som var en skola, fastän orden för högstadie och gymnasie också slutar på "-skola" på japanska...

Tågstationsdiskussion

Jag hoppas att alla bloggläsare kommer ihåg vår nya kompis Yuuki som gillar Finland. För alla som inte kommer ihåg (eller har läst alla tidigre blogginlägg) så har vi alltså träffats en gång tidigare på jullovet, och idag hängde vi igen, i Umeda.

Så har vi råkat springa på en massa bekanta sådär i det stora Umeda. Först när vi anlände hittade vi Margaret och Isuru som båda går i vår klass, men snart är påväg tillbaka till USA, sittandes på en bänk. De rekommenderade shopping i heppen, där allt tydligen var helt fruktansvärt billigt nu. Sen kom deras sällskap så då gick vi vidare. Nog till heppen, men bara för att vänta utanför.

När vi sen senare sprang runt i Umeda på jakt efter ett telefonladdningsställe till Lottski, så stötte vi på Takaki (en av dom i som vi träffade på sådär i misstag en gång och lärde känna). Han undrade vad vi höll på med, och själv skulle han tydligen tillbaka till jobbet. Men "vi ses nån gång" tyckte han, fastän vi inte brukar hänga så mycket med hans gäng nuförtiden (bla eftersom de är väldigt dåliga på att komma överens om när man ska träffas, och då kan vi ju inte bjuda med andra utbytisar sådär som de tycker vi ska göra).

Hursomhelst så hittade vi ingen bra Softbankaffär att gå till, men nog en sorts hylla med olika luckor, där man skulle sätta in sin telefon, lägga i 100yen och komma tillbaka 20min senare då ens telefon var laddad. Under de 20 minuterna åkte vi några rulltrappor upp och hittade en film/musikavdelning. Vår nya kompis har nästan samma musik/filmsmak som Lottski, och gillar dessutom inte vispgrädde! De skulle kunna bli tvillingar.

Så vandrade vi runt länge länge för vi hittade inget bra ställe att äta, och när vi till slut hittat ett ställe och just och just hunnit äta kom en servitris och sa att nu stänger de så kanske vill vi betala. Det ville vi, men jag och Lottski fick inte. Istället blev vi bjudna.

Vi det laget skulle vi ju ha kunnat åka hem, men det är ju ganska tråkigt, så vi gick till en av få ställen som var öppna så dags. En sorts mataffär med saker från olika länder, men också en hel del japskivaror. Vi hittade i alla fall Fazerschokladstänger och en påse Geisha. Bara aningen överpriserade.

Sen vandrade vi tillbaks till stationen och stod och diskuerade saker framför biljettapparaterna och kaisatsuguchina (="porten" där man stoppar in sin biljett/kort och den kommer ut på andra sidan). Samtalet rörde sig om snöskotrar/fyrhjulingar, bastu vs ofuro (=japskibadkar), klädstorlekar, huvmannen i Vasa, säkerhetskontroller på flygplatsen, samt vad vi ska göra nästa gång vi träffas (ingen hade någon aning).

Diskussionen gick ganska sådär, för jag och Lottski var tvungna att prata massor, och jag hoppas det är för att vi håller på att bli bättre som det käns som att det flyter på så dåligt ibland. Vi kan inte ta till engelska det minsta heller, för Yuuki förstår inga ord som vi frågar honom, så vi var tvugna att ta till denshi-jisho lexikonet en par gånger, tex när vi skulle förklara "fieldtrip". Som tur är kan Yuuki lite finska också. Idag använde han följande ord: "kolme" och "vittu".

Måste dock säga att jag inte vet om jag är så förtjust i vår nya vän, för han tog Lottskis parti i frågan om vilken färgs jacka som är/kommer att bli värdsstandard. Jag håller ännu på mina gula, medans han och Lottski (som typiskt nog har svarta jackor) tycker att svart är bättre! Till saken hörde den att just som vi pratade om saken gick 2 yngre personer med gula jackor förbi. Jag tycker det bevisar att min teori stämmer helt och hållet!