Idag har vi gått på långpromenad i Minoo, där Lottski bor.
Jag steg av vid Sakurai-stationen och så gick vi till en bokhandeln vid nästa station, som Lottski blivit tipsad om av vår kompis Naoki. Vi visste inte att de höll på med rea, men nästan alla pocketböcker kostade 105 yen (0.955273 euro). Jag köpte även en inbunden bok, och den var så dyr som 200 yen!
Här är både mina och Lottskis böcker samlade. Från vänster & uppifrån: Min "Snakes and Piercings" bok som vann Akutagawa priset för nåt år sen och som de pratat om i ett finskt TV program om böcker, Lottskis "Sista familjen" bok om en familj där alla har diverse problem och som gick som TV drama 2001, min Yoshimoto Bananas "Kitchen" bok som blivit översatt till 25 språk, Lottskis Mishima Yukio bok som förhoppningsvis har lättare språk på japski än vad de brukar ha i översättningarna, min "Kokoro" bok av Natume Souseki som är en riktig klassiker den med, och slutligen Battle Royale som även filmatiserats. Vissa av bloggläsarna har kanske vissa (goda eller mindre goda) minnen av den filmen.
Efter alla bokinköp (och Lottskis episka pleikkaspelsköp) så vandrade vi vidare, tillbaka förbi Sakurai-stationen och ända till följande station, Ishibashi - eller Stenbron som vi mest kallar den. Detta eftersom Lottski visste att det fanns en liten kiosk som säljer takoyaki där, men som hon bara kört om i bil. Efter många om och men hittade vi faktsktiskt och kunde beställa. 12 stycken för 500 yen (4.54892 euro).
Lottski tyckte att han i kassan var precis så trevlig som han verkat från bilen (för tydligen är det alltid samma människa som står och rullar takoyakibollar där). Men han sa ju egentligen inte så mycket mer än att fråga om vi vill ha majonäs på. Det ville vi tyckte Lottski. Det var nog ett bra val.
Sen tog vi faktiskt tåget till Sakurai denna gång. När vi kom hem till Lottski hade vi picknick.
Stackars Awa fick ingen takoyaki, fast han säkert skulle uppskattat bläckfisken...
Sen fick vi jättegod karee av Lottskis värdfamiljsmamma, och efter att Lottski visat mej sitt jätteläskiga dataspel följde hon mej till stationen och jag åkte hem.
Sista provet var kanji skiptestet. Och efter flera dagars hårda studier fick vi ett 3-sidigt prov med de enklaste kanjifrågorna nånsin! Så vi är rätt så säkra på att vi klarar oss över 80% (90% i vanliga kanjiprovet) och på så sätt får hoppa över level 4. Jejj!
Efter provet stack vi till Umeda, för vi hade inget att packa i inför tokyoresan, så ryggsäckar inhandlades. Vi kan ju använda dem i skolan sen också. Massor av japskin har ryggsäck! Vi passade på att handla lite andra saker när vi nu ändå var på Heppen-köpcentret. Men skor är helt omöjliga i affärer med bara bokstavsstorlekar. M är för liten och L är för stor och det finns inget mittemellan...
Lottski köpte en tröja med en grönvitrandig ärm, och nu vill hon visst ha en till...
Så gick vi på kaffe till Café du Monde igen. Vi satt vid ett fönster och tittade ut och skrev ner vad alla djur jag har som djurklistermärken i min skolkalender heter på japski. Ibland var vi lite oense om vilka djur som var vad, tex fågeln som jag absolut tyckte var en papegoja.
Och morgondagens planer blev just krossade pga en sjuk kompis...
Efter 1½ månads funderingar kom vi oss äntligen iväg för att klippa oss. Första gången i Japan - men förhoppningsvis inte sista!
Vi hade fått varsitt sorts rabattkort av Clement (många av utbytisarna går just till det stället för det är nära skolan osv) och gick in och frågade om vi kan använda dem. Visade sej att ett av korten inte funkade för nån annan än just Clement själva, men vi kunde båda få rabatt från det ena kortet, men det var ett undantagsfall. Det måste vara vårt första undantagsfall fastän japskin inte är med. Annars brukar allting vara väldigt enligt reglerna när vi ska göra nåt på egen hand.
Vi blev snart framvisade till varsin frisörsstol, och väldigt inpackade (speciellt Lottski som skulle ha färg) i inte-klotta-ner kläderna skydd. Det var dock inte mängden såna som var den största skillnaden. Alla (förutom en som hjälpte mej på med min jacka då vi skulle gå) som jobbade på frisörssalongen (som ingick i en kedja, som tydligen också har hundfrisörssalonger) var unga män. De jobbade dessutom mycker mer i team än i Finland, så att tex en tvättade mitt hår och fönade det och en annan klippte mej. Lottski hade i stort sätt samma frisör hela tiden.
Jag fick sitta och vänta en ganska lång stund medans min frisör klippte en äldre tant, och under tiden fick jag läsa tidningar. Fönaren tyckte tydligen jag såg ut som nån som ville läsa Guiness rekordbok, för jag fick en stor grön sån på japski. Sen sa han "oj, du kan väl inte läsa kanji" vilket han ju hade ganska rätt i, men jag bläddrade ändå igenom den för säkerhets skull. På tal om böcker och tidningar tyckte en av de japskiga frisörerna att Lottski skulle bläddra i en tidning med en manlig modell med bar överkropp på framsidan, Lottski skrattade dock bara och valde tillslut en annan tidning...
Lottskis frisör tipsade henne om en bra biograf i Minoo (som han aldrig varit till) och undrade om japskiga friseringssalonger var annorlunda än i Fnland, och var måhända de flesta frisörer kvinnor,. Sen frågade han även om hon skulle på dejt, men Lottskis plan var ju bara att åka hem och studera... Han sa trots det till Lottski att han skulle fixa så hennes hår föll ner på ett "saxigt" sätt...
Mina undrade mest hur jag skulle ha mitt hår. Clement hade sagt att han fick en bok med frisyrer att välja från, så vi trodde det skulle funka så, men det kanske var för att han inte kunde så mycket japski. Vi fick i alla fall förklara själva. Vid ett tillfälle fick jag en fråga jag inte förstod, och istället för en muntlig förklaring sprang frisören iväg och hämtade ett övningsklippningsdockhuvud med riktigt hår på tror jag, tog en uttunningssax och klippte en gång. En lite omständig demonstration, men jag fick ju i alla fall mitt hår uttunnat tillslut.
Så blev jag också klar till slut. Lottski hade fått sitta kvar i stolen bredvid mej och vänta för vi hade blivit tillfrågade om vi skulle gå därifrån tillsammans. Vi betalade våra respektive frisörer och tanten, fick nya rabattkort/introduktionskort, lämnade tillbaka vår nyckel och fick våra saker, fick hjälp med jackorna, blev följda till dörren och utanför och tackade och hejade en lång stund. Jejj!
Lottski fick även en massa kommentarer om att figuren på hennes väska var nog så söt, och vem var det. Det har Lottski ingen aning om, bara att det är en mus och att den heter Rufus. Nånting om gult sas om min jacka på vägen ut, men jag uppfattade inte riktigt vad och Lottski hade nedsatt hörsel idag.
Alla som är på väg till Japan uppmanas i alla fall att testa på att gå och klippa sej. Jätteskoj!
//J
Sen så är det ju så att eftersom jag (Lottski) är super förkyld, även om mitt halsont gått om, så har mama prackat på mej inte bara en utan två medicinkurer. Hon hotar med att jag inte får åka till Tokyo om jag inte blir frisk! Så då var det bara att tacka och ta emot!
Följande skype chatt ägde senare rum mellan Jannica och mej... Väldigt skojjig!
Lotta: nu e båda medicinerna intagna
Lotta: så nu kan ja hädanefter ta di på egen hand
Lotta: vill du se dom ?
jannica: njäää, du kan förklara!
jannica: typ "små gula piller" eller så...
jannica: :P
Lotta: exakt
Lotta: små gua piller e va en av dem
jannica: VA!
jannica: påriktit!
Lotta: joo
Lotta: 3 små gula piller åt gången, 3 gånger om dan
jannica: å den andra?
Lotta: de e en brun flytande grejs som man ska blanda me myki H2O
jannica: ahhaaaa...
Det skojjiga var ju att Jannski drog till med något jätte osannolikt och så var det ju exakt rätt!
Om medicinerna har nån effekt an jag meddela sen senare, för ännu har jag inte märkt av någon skillnad!
Annars brukar allting vara väldigt enligt reglerna när vi ska göra nåt på egen hand.
Så då var det bara att tacka och ta emot!