Dit vi åkte efter lunchen imorse för att hänga med vår kompis Naoki, eller Kix som vi hela tiden kallar honom nuförtiden (fast inte då han hör det, då brukar vi inte använda namn speciellt mycket). Vi gick först på en konstutställning på Kyoto stationen. Eftersom det var Kix vi gick dit med hade jag förväntat mej nånting gammalt och traditionellt japskit, men utställningen handlade om -en barnboksillustratör. Som heter Junzo Terada (寺田順三). Det var ganska skoj, och alla tanter som gick runt och tittade sa "så sött" hela tiden. Här är en bild av Karl och det kuriösa tornet.
Efter utställningen vandrade vi vidare och handlade på en stor bokhandel med massor av engelskspråkig litteratur, för att sen gå vidare till ett café, för att sen enligt vanlig rutin gå vidare till en izakaya. Dagens izakayamat bestod av bönor (i skal lite som ärter som alla fick när de kom) tofu, äggrulle, mini kara-age (som Lottski tyckte va supersalta), yakinikuspett med en massa intressanta delar av kyckling, kryddade franskisar, korvar... Jag upptäckte att det är ganska enkelt att pressa ananas i en apelsinjuicepress och Kix råkade äta en inlagd selleri och gjorde hemska grimaser i några minuter tills jag testade äta en och den var hur OK som helst. Men han hatar tydligen selleri...
Eftersom klockan vid det laget bara var ca 8 bestämde vi oss för att gå vidare till en Irlänsk bar. Väldigt engelskspråkig dag för en av de som jobbade där var inte japski, men kanske en äkta irländare. På TV:n pågick en amerikansk fotbollsmatch mellan Wales och England, och vi konstaterade att amerikanska fotbollsspelare nog måste tvätta sina kläder efter varje match, med tanke på hur mycket de rullar runt på marken medans de försöker få tag i dendär obollformade bollen.
Kix hade med sin finskabok, så han läste upp meningar ur den och vi försökte gissa vad han riktit läste. Sen tyckte Lottski att ingen frågar "missä on WC?" utan alla säger vessa, och att skillnaden mellan talad och skriven finska är väldigt stor. Varpå vi kom in på skillnaden mellan talad och skriven japski, och på kansaiben säger man tydligen om "vad är dethär?" "kore, nannanda, kore?" Det brukar vi nog aldrig säga.
Så tog vi nästsista tåget hem, och Lottski ska stiga upp imorgon halv 5 igen för Clementin bestämde att de skulle gå på kendo imorgon med, och Kix ska stiga upp 7-tiden för att jogga 10km på 45 minuter... Själv tar jag nog sovmorgon igen.
Inte riktigt som boboll så det var aningen svårt. Att kasta boll var inte desto enklare, och frisbeespelet vann vi inget på heller... Lottski skyllde hela tiden på sin trötthet efter kendon. Men har man stigit upp 4 på morgonen och efter träningen ännu åkt på låt-vår-kendo-gå-bra bön + äkta buddhistisk "gudstjänst" till ett tempel så kan man ju vara aningen uttröttad. 
Takahiro var ganska säker på att han sett Mumin som animation när han var liten, men det kunde ha varit Barbapappa. Nobu i sin tur kände inte till Barbapappa förrän Takahiro sa att han finns med i en reklam på TV och ser ut som en bowlingkägla.
Lottski beställde som vanligt Carbonara. Men hon påstår att den alltid smakar lite annorlunda varje gång. Rekommenderar dock inte den i Gardens, den var alltför gräddig!