Nånstans på sistone har jag nog nämnt att vi skulle till Kyoto idag för att träffa Kix och gå och se på körsbärsblom. 
Så undrade han om han kunde ta med sej kompisar, vilket visade sej vara en kompis, vid namn Gouki. Nu är det så att vi åkt runt med buss till ett flertal ställen och jag undrar om jag kommer ihåg vad alla heter...
Det gör jag inte, men vi åkte i alla fall först till ett tempel, där vi sen gick runt och kom till Kix gamla högis och gymnasium. Sen körde vi vidare till Ginkakuji, där jag och Lottski varit en gång förut förrförra sommaren, men då var templets huvudbyggnad under konstruktion och helt inklädd. Det finaste med Ginkakuji är dock trädgården, så om man ser huvudbyggnaden eller inte spelar inte så stor roll.
Så gick vi på kaffe, på ett litet café i nåt ganska gammaldags område där det som vanligt spelades jazzmusik. Alla drack kaffe förutom vår nya kompis som åt warabimocchi! Alla som var här i Japan på besök minns väl warabimocchi från Nara resan? Dedär géleaktiga sakerna doppade i mjöligt pulver. Och jättejättegoda! 
Problemet var att Kix och hans kompis pratade japski sinsemellan, jag och Lottski svenska och med varann engelska eftersom Kix alltid håller sej till engelska och vi har inte lyckats vända trenden fastän vi hellre skulle använda japski. Gouki hade ingen aning om att vi kunde japski först, men vi fick reda på att han borde kunna engelska eftersom han varit till Boston på utbyte för 2 år sen och han och Kix ska börja studera på engelska med halva klassen utlänska studerande nu på torsdag. Dock flöt inte diskussionen på sådär jättebra... 
Sen åkte vi buss en till gång (vi hade endagspass) och kom till en park nära en helgedom där blåa presenningar var fasttejpade överallt på marken å på dem satt folk i vår ålder och en del hade tom sovsäckar med sej! Det var alltså folk som var på blomstertittningsfester. Så fanns det massor av matstånd och tom ett spökhus som Kix undrade om Lottski inte ville gå in i (ni vet, läskiga Lottski) men hon ville inte tvinga med oss andra (med tanke på hur lättskrämda japskin vanligtvis är) så det blev inget. 
Så var det dags för mat (Lottski som skrutit till mej ca 2 timmar tidigare om att hon kunde stå sej i minst 5 timmar till började också vara utsvulten). Efter att ha fått förklarat för sej att vi redan varit på yakiniku (jag hade dessutom ätit det hemma dagen innan) så bestämde vårt sällskap att vi skulle gå på shabushabu-gryta (Lottski hade ätit det hemma dagen innan, men det talade vi inte om).
Efter ett tag, då jag och Lottski delat på 7 lådor kött me 6 bitar i var för Kix och Gouki beställde in mer och mer, så började samtalet gå ut på att de två andra gissade hur mycket jag och Lottski förstod av deras konversation. Speciellt efter att Gouki sagt till Kix att han undrar vad vi säger på finska och vi upplyst honom att när vi pratar med varann är det svenska vi använder. Tack vare Lottski och Gouki gick konversationen sen över till att bli nästan uteslutande på japski, ibland svår gammaldags eller felaktig japski som vi inte skulle förstå. Efter att vi sagt hejdå till Kix på tåget och följdes åt alla tre fram till Juusou blev konversationen helt totalt japskig.
Saken är den att japskin oftast är roligare att prata med om de får prata japski, och Gouki visade sig vara väldigt trevlig så vi hänger gärna alla 4 igen! 
Numera är vi FB och mixikompisar och för nån anledning bestämde sej Gouki för att skriva futsukayoi (baksmälla) i alla vänförfrågningsmeddelanden till Lottski. Eftersom han använde en del ord vi inte kunde och vi alltid var tvugna att fråga blev han lite förvånad när vi kunde futsukayoi, men det har vi liksom kunnat i evigheter...
)
vi pratar inte så ofta nämligen... Första gången undrade han om jag åkt hem pga jordbävningen (svar: nej, jag fick berätta den historien 10000 gånger under den dagen)... Senare, så tyckte Yamada "Thank you, my sweet honey"och slog sin ena amr runt mej och gav mej ett antal klappar på axeln (som tack för min present till dem från Finland) och sånt är jag van vid då Yoshiki säjer det, men Yamada, de var en smärre shock! (nog för att jag visste att han var sån enligt ryktesvägen, men han brukar inte göra så mot mej... 
för han kämpade för min skull, eller vad han nu sade...)
(annars skulle jag gå vilse, sa han, vilket han kan ha haft rätt i
där Shinpei jobbar) för att ha en paus. Där blev jag bjuden på milkshake. Medan vi avnjöt varsin sådan så passade han på att berätta om olika saker, speciellt om gångerna han blivit full! 
Väldigt intressant måste jag säja! Men de är så många så dem orkar jag inte berätta om nu, GODNATT!!!