Idag på förmiddagen tog jag och Lottski oss till Finlands honorära generalkonsulat i Shinsaibashi i Osaka för att rösta. Det var första gången för oss i Shinsaibashi men vi hade en aning om att vi skulle åka metro dit från Umeda och det fungerade bra. Vi gick inte det minsta vilse.


En gubis stod i dörren och när han såg oss frågade han om vi skulle till konsulatet eftersom vi kanske såg ut som finländare som vill rösta, och hänvisade oss sen till tredje våningen. Där satt en äldre gubis och brevid honom stod en till japski i liknande kostym som honom vi mött i dörren. Vi satte oss också för att vänta på vår rösttur.


Plötsligt dyker det upp nån som är klar med sin röstning och som säger "oj, ni är ju också finlandssvenskar" och påpekar att han gubisen också pratade svenska fast de pratat finska först med varann eftersom de inte visste vilket språk de talade. Jag tycker personen ser otroligt bekant ut och frågar om hon månne gått på IB i övis. Det hade hon ju. Det var ju Idas gamla klasskompis! Nu var hon tydligen i Japan på utbyte och studerade biologi av nåt slag på Osaka universitet.


Lottski hade före vi åkt till Japan fått en mejladress av Bea till nån som gått samma psykologikurs som henne förra sommaren och var på väg till Japan. Nu frågade Lottski efter namnet på min före detta skolkamrat och det visade sej vara samma person! Hemska saker världen är liten!!


Att rösta var lite krångligare än vanligt. Man var tvungen att klistra in sin röst i ett kuvärt för att sen klistra in det hela i ännu ett kuvärt. Och bara en person i gången kunde rösta. Och glöm vanliga röstningsbås! Rummet vi var i var uppdelat med en massa skärmar, och i ett sånt litet rum fick man skriva sitt nummer på röstlappen. En tant från Finland skötte det hela.


Medan jag röstade fick Lottski vara med om en massa spännande. Tydligen hade den äldre gubisen sagt att om hon har tid över kan vi ju hitta på något skojj tillsammans. Haha! Lottski hade snabbt sagt att hon måste tillbaka till skolan (vet inte om hon tänkte på att idag är lördag).


Sen fick hon ett visitkort till en tant som hängde där med en annan tant med en jättefin Marimekkos Iloinen-jacka. Den första tanten hade tydligen varit gift i Japan i 30 år (vet dock inte hur hennes japski kunde vara på så låg nivå efter så länge, för jag hörde henne prata med uniformsjapskin) och bjöd med Lottski i nåt finlandssällskap som skulle ha möte i Kobe men Lottski har glömt när.


Sen gav vi oss iväg från konsulatet och strosade sen runt i Nanba för vi hade aldrig varit där förut. Det är lite liknande Umeda dock, och vi åt lunch i en underjordisk restaurang. Sen strosade vi runt lite till innan vi märkte att där inte fanns så mycket att göra och tog metron tillbaka.



Skriver nu till att börja med en mening om hur onödig vår skoldag var idag, eftersom vi bara hade två frågesportslekar med 50 frågor i varje och det tog upp hela de två första perioderna!


Har för mej att någon sa när de var på besök i Japan att japaner är så stela och humorlösa. Det stämmer dock inte alls in på våra frisörer. Vi var nämligen och klippte håret idag igen, och Lottski fick sitt färgat också. Tack vare medlemskort och kuponger blev min klippning bara ca 25€! クラッカー


För det första hade jag varit tvungen att ringa till friseringssalongen och säga att vi inte vill ha vår tid som vi bokat till 12, utan kan vi ändra den till 2. Tog vi klockan 2 skulle vi måsta vänta en stund, men 3 skulle vi slippa direkt. Lottski hade kendo så det fick bli 2 i alla fall. Och vi väntade nog knappt alls skulle jag säga.


Eller nja, vi väntade på sätt och vis en del där vi satt i frisörsstolarna efersom japskiga frisörer säger "vänta lite" och springer iväg och gör annat hela tiden. DASH!


Personen som klippte mej tyckte om personen som färgade Lottskis hår, och som tydligen var nån sorts nybörjare av nåt slag, att han var en hår-galning och älskade hår. Sen följde en hel del skämt om den saken. Att hårgalningen äter hår, följt av kommentaren "shabu-shabu". にひひ Alltså sån gryta dit man doppar olika saker. Det var hemskt skoj! Sen kom hårgalningen själv och tyckte när han såg allt hår som låg på golvet att det såg gott ut...


Så när jag suttit och väntat på att Lottski skulle bli klarklippt av den pratsamma frisören som varit 2 år i Frankrike och frågade en massa frågor om Finland, så var det dags att betala och gå ut. Jag betalade med en 10 tusen yens sedel och fick några sedlar i växel. Dem tänkte jag inte få in i min plånbok dels för att där renn var några sedlar och dels för att jag har min nyckelring med den rosa björnen som hänger ivägen. がま口財布


Lottski undrade med en ganska retsam ton vad jag riktigt höll på med, och fastän folk knappast förstod svenskan så förstod de antagligen ungefär vad som menades. Så sen när resten av pengarna överräcktes och frisören kom till vår sida av kassan för att överräcka visitkort så fick jag tillbaks dem med väldigt (på flit) darrande händer! べーっだ!


Det var ännu ett tag innan Lottski skulle träffa Clement så vi gick på kaffe på McDonalds. Där hamnade vi bredvid ett gäng gymnasiejapskin som stått nere vid kassan tidigare och tagit upp mycket plats när jag försökte vänta på min och Lottskis kaffebricka. När en av dem råkade kasta en isbit vid Lottskis fötter började de prata en massa på japskig engelska (inte med oss utan med varann). En av dem satt och sjöng titt som tätt också. Så utbrast Lottski helt plötsligt till mej att hon inte är rysk, och då satt grannbordsmänniskorna tydligen och gissade varifrån vi var, och nån sa faktiskt Finland! グッド!


Ingen verkade ens ha tänkt på möjligheten att vi kunde fårstå vad de pratade om...






Eftersom företaget som hittar på Rirakkuma numera också har en ny jätterolig kaninkaraktär som jobbar på cirkus ! Efter att ha lunchat med Lottski på skolan efter hennes kendo, för att sen gå och boka en tid hos frisören (som vi nu verkar bli tvugna att avboka/ändra på grund av att vi ska ha längre lektioner än shemalagt imorgon) och sprungit runt i gardens/acta så hittade jag en del saker med dessa sentimentala figurer på.


Man ska väl inte köpa saker bara för att dom är söta (vilket Lottski brukar påminna mej om när jag inhandlar handkrämer), men vem som helst kan väl behöva en plastficka och en stiftpenna! Aningen dålig bekäning i affären bara. Gubisen i kassan var inte ett dugg artig mot mej!! "Ki otsukete ne!" tyckte han när han lade in pennan i påsen... ("Var försiktig med den", eftersom pennan kanske var aningen bräcklig, men det var inte vad han sa utan hur han sa det jag reagerade på.)


En annan intressant sak! Jag och Lottski satt nämligen och lunchade vid de sedvanliga bordbänkarna utanför matsalen, och så kom två japskiflickor fram ur folkmassorna. De höll på att göra reklam för sin traditionell japskidansklubb och frågade om vi var intresserade. Lottski sa att hon redan håller på med kendo så då slutade de prata om klubben och frågade istället varifrån vi var. Så berättade de att de har en kompis i klubben som nu är i Vasa i Finland. Vad heter den personen då? undrade Lottski och det visade sig vara Takana!! Som vi träffade när vi var till Finland och som till och med var och hälsade på hos fammo en gång.


Hemska saker Kangaku är litet ändå! ^^