Favoritkanjin och Rödluvan

Idag började dagen med att jag fick meddelande av Lottski om att hon var försenad och jag kunde ta 33-tåget, det vill säga tåget som går från Nishikita 08:33. Annars brukar vi alltid ha lagom med tid om jag tar 27an. Eftersom jag ansåg mej ha bra med tid tog jag det lugnt och hann just se 33an åka iväg när jag kom ner på plattformen. Det fick bli 37an istället. Första gången jag tagit ett så sent tåg.

På sistone verkar vi ha en massa tävlingar i level 5. Till exempel min och Han-sans tävling om vem som hinner plocka upp saker som Lottski fäller först (just nu står det 4-1 till mej tror jag...).

Också när vi svängt av från vägen längsmed floden och börjat gå uppför backen mot skolans huvudport fick vi syn på vår klasskompis Richard och hans kompis, som inte verkade ha desto mer brottom. Just som vi gick om passade jag på att vinka och kommentera att de kommer att bli sena, vilket resulterade i att vi blev omsprungna av vår klasskompis, men eftersom han sen stannade och väntade på sin kompis hann vi gå om igen.

Måste säga att det hela sen blev lite orättvist eftersom alla andra hade mycket längre ben än oss, så vi tog en genväg och blev fuskanklagade. I trapporna upp till våning 3 i G-byggnaden var vi i alla fall snabbast, så vi vann ändå! Och hann rätt så okej i alla fall. Dagens förhör hade inte ens hunnit börja.

Sen stack Lottski iväg på kendo och jag satt i GL med väldigt studieinriktade människor och hade lite tråkigt ända tills Han-san tyckte att vi går till Mama på lunch med hennes taiwanesiska kompisar. Idag har Han-san anklagat alla, bland annat en av taiwaneserna, för att vara antisociala samt presenterat sej själv som Han från Finland till alla nya människor hon mött.

Lottski blev medbjuden att luncha med kendogänget, som enligt henne själv pratade bakom ryggen på en massa klubbmedlemmar under lunchen. Sen stack hon hem till Mino för att duscha och göra sej i ordning för vi skulle gå och se Rödluvan senare på kvällen. Tills dess hängde jag och Han-san vidare i loungen och jag fick henne att överge sina tråkiga böcker så vi kunde hitta på mer skojiga saker. Tex spela sänka skepp. Vi blev dock anklagade av en fransman att våra skepp inte såg ut som skepp utan mer som nån sorts oljeplattformer...

Abe-sensei (tantversionen) kom plötsligt in och hängde upp pappers t-skjortor med allas favoritkanjin som vi själva valt ut. Det var ganska roligt att se vad alla valt. Kanjina för dröm(夢) och kärlek(愛) fanns det stora mängder av. Lottski hade valt kanjit för att eka(響) och jag konst (芸, gei- delen i geisha). Han-san hade valt kanjit för 1(一) eftersom det är lättskrivet, men blev förfasad när det fanns två andra som valt samma. En korean och vietnames hade valt kanjit för sitt eget land och nån sitt eget efternamn! Petters val hade fallit på kanjit för att våldta(嬲)...

Postrar med allas berättelser om sina hemland hade också satts upp. Jag och Hanna läste Han-sans poster om vietnameser som lever i hus på vattnet. Det stod bland annat att en fördel är att man inte behöver en pool, vilket vi hade ganska roligt åt. Han-san hade sen Petter att läsa det hela men norsk och vietnamesisk humor verkar inte gå så bra ihop så det blev lite av en besvikelse.

Efter försening till vår träff med Lottski på nishikita halv 5, både från vårt och Lottskis håll, gick vi och inhandlade biobiljetter, köpte strumpbyxor till Lottski, åt middag och crêpes och gick slutligen och såg på Rödluvan. Kanske inte världens bästa film, men den hade några fina scener. Han-san sov under största delen av filmen förutom de tre första minuterna. Men så hade hon redan sett filmen online en gång.

Som avslutning på dagen gick vi först på paraplyköp eftersom Han-san inte hade med sitt och det börjat regna ordentligt från och med idag. Det är ju ändå regnperiod. Sen gick vi vidare på mäccis, eftersom det inte lär finnas i Vietnam. Vi blev aningen chockade när vi hörde om detta. Sen frågade vi ut Han-san om hur hon tyckte om mäccis.

"Så vad är din favoritmeny på McDonalds?"

"Hmm.. Vet inte vad den heter, men det är en hamburgare med ost i sej."

"Cheeseburgare?"

Det var dock roligare på engelska.

Förtsatt nya bästisrelationer

Dagen började med Abe-senseis japskilektion, och Han-san från Vietnam sitter fortsättningsvis mellan mej och Lottski. Så fort timmen började började Han-san fixa "pure art" (en ny form av konst påhittad av mr. Richard där hela iden är att konstverken lätt ska gå sönder) av våra suddgummin genom att rada dem på hög.

Nångång mot mitten av lektionen då det blivit lite svårt att orka lyssna på ordentligt rasade gummina (och pennorna) ihop och Abe-sensei tyckte att vi inte skulle leka på timmen. Som kompensation, i alla fall om man ska tro på Han-sans teori, fick vi sen demonstrera hur ett gummi faller och studsar. Tror vi höll på att diskutera hur man säger "studsa" på japski, men det vet jag inte så noga för jag hade inte hört på vad som sades just före...

Sen hade vi en massa papperslappsskickning om handtvätt efter toalettbesök med bordet framför, vilket också kan skyllas på Han-san, så det har verkligen blivit svårt att konsentrera sej på lektionerna på sistone.

Sen skulle Lottski på kendo och ville absolut ha nån som följde henne. Hon sa till mej att snabbt packa ihop och sen möta henne på vessan för hon springer dit fram och tillbaka. Jag sa okej och lovade ta Han-san med eftersom hon numera är Lottskis nya bästis och jag inte är det. Han-san vägrade dock komma med på toalettmöte och Lottski skickade ett argt meddelande om att hon var väldigt besviken.

Efter läxläsning i loungen (medans Lottski var på kendo), lunch i Mama (medans Lottski var på kendo), och försök till att hjälpa Lottskis kendobekanta med engelskaläxan (när Lottski slutat kendon) så hängde vi igen i loungen en stund. Vår norska kompis Petter fyllde 22 igår och ikväll skulle det vara fest på Kabuto-berget. Han-san och jag bestämde oss för att gå och försökte övertala Lottski att komma med. Lottski skyllde dock på att hon var trött och ofräsch efter sin kendo och vägrade, fastän Han-san lovade att hon fick låna hennes dusch.

(Fel dag, men rätt motiv.)

Efter en stund hörde dock Wen (också level 5, och från Singapore) av sej och tydligen hade Han-san och hon bestämt sej för att gå ut och äta i Gardens så då bestämdes det att vi går alla 4 och Lottski också skulle komma med. Petter förlåter oss kanske eftersom jag och Lottski hjälpt honom så mycket med idéer tills hans lära-japskin-norska-alfabetet+++ planch samt köpt en födelsedagsefterrätt till honom i Family Mart igår.

Det var en väldigt skojsam kväll. Först gick vi till en sockaffär i Acta (annat köpcentrum nära Gardens) för Lottski ville ha nya sockor och Han bestämde sej för att köpa strumpbyxor med UV-strålning skydd. Sen skulle Lottski leta efter nån gubis självbiografi så vi gick först till en bokhandel, sen sprang Lottski iväg till en annan där vi slöt upp med henne. Lottski hade bara letat i ett antal timmar men när Wen föreslog att vi skulle fråga de som jobbar i bokaffären, men Lottski tyckte att det "inte var så viktigt". Wen gick i alla fall slutligen och frågade men boken fanns inte.

Vid det laget var jag ganska hungrig och vi kunde äntligen gå till "Sweets Paradise" där man för ca 14 euro får äta och dricka hur mycket man vill på 70 minuter och det finns massor med kakor och saker!

Sen funderade vi på att gå på bio, men då det inte gick några bra filmer planerade vi istället att vi tvingar med klassen på Rödluvan bara den har premiär. Bara det inte är en fredag, bestämde Han, för hon vet att Tom (en av halvjapskiga britterna) kommer att vara upptagen på fredagar under de närmaste veckorna och vi andra hade ganska roligt åt att hon höll reda på sånt. Sen argumenterade vi om huruvida Rödluvan var en romantisk eller en läskig film. Wen gillar tydligen också läskig film, men Han tål dem inte, men vi andra var överens om att Rödluvan inte verkade läskig.

Väl tillbaka på stationen stod vi och diskuterade en bra stund. Bland annat att vi alla ska ha gröna kläder på måndag (klädkoder har varit populära i klassen på sistone, även om de ibland misslyckats på grund av att vissa inte haft på sej den överenskomna färgen) och att Han ska skicka ett meddelande till hela klassen om att de på måndag ska ta med alla sina suddgummin för att göra mera "pure art". Hon måste bara vara noga med att både skriva "rubber" och "erasor" för annars kan amerikanerna missförstå saken.

Och så är de alla nya bästisrelationer som borde redas ut. Jag är nämligen Hans bästa kompis, medans Han är Lottskis bästa kompis och Lottski har påstått sej vara bästis med Petter. Det blir liksom en endaste lång linje, så vi borde få cirkeln sluten för ingen är min bästa kompis! Dethär kan låta aningen komplicerat men det är vad största delen av våra samtal nuförtiden går ut på så bäst att föklara saken här tyckte jag.

Hur det går med Han-sans och Lottskis vänskap hedanefter vet jag inte riktitgt för just nu är Lottski sur över att Han uteblev från toalettmötet + att jag och Han råkade förnärma Lottski och säga att "hana ga takai" ("hög näsa", enligt Lottski betyder det att man är smart) kanske inte alls är en komplimang, utan att nån japski bara sa så för att nån i kendogänget sagt att Lottski är "hana ga takai".

Vänbyten

Dagens psykologitimme var ganska som den brukar, men det kan inte påstås om morgonens japskitimmar. Det var nämligen bestämt sen tidigare att Han från Vietnam ska bli Lottskis nya bästa kompis eftersom jag inte var tillräckligt kompetent för uppgiften. Dethär kom jag och Han överensom helt utan att rådfråga Lottski om saken. Så under 3minuterspausen på Abe-senseis lektion frågade bytte jag plats med Han och fick gå och sitta längst fram i klassen med Zen, medans Han tog min plats längst bak i klassen bredvid Lottski. Abe-sensei undrade nog lite vad vi höll på med, och föreslog Zen som ny kompis åt mej.

Efter timmen vandrade Lottski iväg på toaletten men eftersom jag inte var hennes bästa kompis längre väntade jag inte utan informerade de andra om att jag går och köper frukost (hade försovit mej på morgonen och inte hunnit äta). Det var tydligen ett poplulärt förslag, och fastän vi försökte övertyga Han om att hon borde vänta på Lottski så följde hon också med till Family Mart.

När Lottski inte dök upp på ett tag blev vi tvugna att skicka meddelanden och fråga var hon höll hus. Som hennes fd bästa kompis var det jag som skickade meddelanden, men detta ansågs aningen opassande. Det visade sej dock att Lottski sprungit iväg för att se på kendo komedi av 1orna, så jag och Han gick till klassen för att göra klart dagens läxa.

Läxan hann vi inte bli klara med, men jag fick i alla fall sitta med Lottski och Han, eftersom Han tyckte att hon kan vara min kompis med. Yatta! Det blev en väldigt speciell lektion, där vi i och för sej hängde med i vad Makino-sensi sa, men kanske inte var de mest koncentrerade studerandena någonsin. Richard som sitter framför tyckte att vi på högra sidan av klassrummet hade klassens bästa människor (Tom och Gavin satt också på den sidan, men uppförde sej aningen bättre) och bjöd alla på vitaminC godisar och frågade Han hur hon känner sej omringad av så smarta människor. Han (OBS!namn) tyckte prompt att vi alla borde äta godisarna samtidigt, men jag bröt inte mot regeln om att man inte får äta under lektionerna och sparade min.

Så var det illustrationen på våra papper som föreställde en gubis som kliade sej i nacken, men hans hand var vriden i en väldigt onaturlig vinkel. Den hade alla roligt åt en lång stund. Kanske till och med ännu roligare än åt bilden som Abe-sensei ritade på tavlan under sin lektion. Det skulle föreställa en sån lykta man har ett ljus i, men alla tyckte det såg ut som något helt annat...

Hoppas bara vi blir mer normala tills imorgon. Annars börjar jag tycka synd om våra lärare. I värsta fall måste vi väl förvisa Han tillbaka till hennes gamla plats.