Dagens psykologitimme var ganska som den brukar, men det kan inte påstås om morgonens japskitimmar. Det var nämligen bestämt sen tidigare att Han från Vietnam ska bli Lottskis nya bästa kompis eftersom jag inte var tillräckligt kompetent för uppgiften. Dethär kom jag och Han överensom helt utan att rådfråga Lottski om saken. Så under 3minuterspausen på Abe-senseis lektion frågade bytte jag plats med Han och fick gå och sitta längst fram i klassen med Zen, medans Han tog min plats längst bak i klassen bredvid Lottski. Abe-sensei undrade nog lite vad vi höll på med, och föreslog Zen som ny kompis åt mej.
Efter timmen vandrade Lottski iväg på toaletten men eftersom jag inte var hennes bästa kompis längre väntade jag inte utan informerade de andra om att jag går och köper frukost (hade försovit mej på morgonen och inte hunnit äta). Det var tydligen ett poplulärt förslag, och fastän vi försökte övertyga Han om att hon borde vänta på Lottski så följde hon också med till Family Mart.
När Lottski inte dök upp på ett tag blev vi tvugna att skicka meddelanden och fråga var hon höll hus. Som hennes fd bästa kompis var det jag som skickade meddelanden, men detta ansågs aningen opassande. Det visade sej dock att Lottski sprungit iväg för att se på kendo komedi av 1orna, så jag och Han gick till klassen för att göra klart dagens läxa.
Läxan hann vi inte bli klara med, men jag fick i alla fall sitta med Lottski och Han, eftersom Han tyckte att hon kan vara min kompis med. Yatta! Det blev en väldigt speciell lektion, där vi i och för sej hängde med i vad Makino-sensi sa, men kanske inte var de mest koncentrerade studerandena någonsin. Richard som sitter framför tyckte att vi på högra sidan av klassrummet hade klassens bästa människor (Tom och Gavin satt också på den sidan, men uppförde sej aningen bättre) och bjöd alla på vitaminC godisar och frågade Han hur hon känner sej omringad av så smarta människor. Han (OBS!namn) tyckte prompt att vi alla borde äta godisarna samtidigt, men jag bröt inte mot regeln om att man inte får äta under lektionerna och sparade min.
Så var det illustrationen på våra papper som föreställde en gubis som kliade sej i nacken, men hans hand var vriden i en väldigt onaturlig vinkel. Den hade alla roligt åt en lång stund. Kanske till och med ännu roligare än åt bilden som Abe-sensei ritade på tavlan under sin lektion. Det skulle föreställa en sån lykta man har ett ljus i, men alla tyckte det såg ut som något helt annat...
Hoppas bara vi blir mer normala tills imorgon. Annars börjar jag tycka synd om våra lärare. I värsta fall måste vi väl förvisa Han tillbaka till hennes gamla plats.