hölls ikväll för alla utbytisar och deras värdfamiljer vid Takarazuka hotellet. Lyxigt värre.
Jag och Lottski stack dit med vår kinesiska klasskompis just efter 5te perioden, som för en gångs skull inte var förlängd med 15 minuter. Abe-sensei skulle ju också på festen. Klockan 7 skulle vi börja, men vi var lite tidiga och fick därför stå och klistra på oss namn/flagglappar ett tag medan vi väntade på att bli insläppta.
Det hela började med tal som ingen verkade lyssna på, och jag och Lottski var för korta för att se något och hörde inte heller. Då var det roligare när talaren sa att "nu ska vi skåla" och vi delade broderligt det sista av champagnen i en liten flaska med vår norska kompis, och sen fick alla skåla och börja äta!
Det var stående bord, och jättelyxig mat också! Vid ena sidan av salen stod det kockar och fixade till sushi som de sen satte 3 stycken på en tallrik och man fick ta åt sej. Gott, men massor av wasabi! Och så just som vår kinesiska kompis tyckte att vi skulle gå och äta tenpura kom nån bärande på ett stort fat frukt istället, så då satsade vi på den istället. Nu blir jag hungrig igen då jag tänker på all god mat!
Förutom dendär tunt skivade lite underliga tonfisken som inte alls smakade bra...
Så tyckte Lottskis värdfamilj att vi skulle sätta oss på deras stolar längmed väggen. Då råkade jag hamna bredvid en japskitant i kanske 30-40 års åldern som var nånting på Kangaku, men jag förstod inte exakt vad hennes jobb var. Inte lärare i alla fall. Jag vet inte riktigt varför, men hon pratade med mig i passiv-artig form!! Som tur är behövde jag inte fråga något om henne så jag kunde svara helt vanligt, men var väldigt noga med mina masu/desu-former!
Så gick vi över till efterrättssidan, där vi hittade efterrättspaj och personen före oss i kön tyckte till sin kompis "ställ dej efter mig och strunta i de blyga personerna", vilket var syftat på mej och Lottski. Ingen vaniljsås till äppelpajen, men nog kaffe!
Så var Andrea från kanada där med sina värdfamiljsbröder, varav en var 19 och en 17 (det fanns tydligen en 15åring också, men honom såg vi inte till). 19åringen ville i alla fall höra mej och Lottski prata japski, eftersom Andrea inte pratar det alls ("hara ni nån gång hört henne prata japanska?" tyckte han, och vi tyckte "hm.. nää"). Men efter en inte alltför lång diskussion, och efter att hans mamma fotat oss tre, så började festen redan vara slut och det var dags att åka hem.
Med bil denhär gången. Det var första gången jag åkt i värdfamiljens bil, men man kan i alla fall se TV i den. Då det finns några tillgängliga kanaler vill säga. Ryuu-kun tyckte att festen inte varit det minsta kul, och då var det hans födelsedag och allt! Men han och Arisa hade sprungit runt och stojat och verkat ha roligt så vitt jag märkt. Men kanske föll inte hejarklackens högljudda uppvisningar dem i smaken.
Dagens lucka (nummer 10) blir en vacker bild av skolans majestätiska julgranar.
Lottski's lilla kendo historia:
Jag har ju varit på kendo idag också, och nu var även franskisen med... I trappan på väg dit så träffade jag på den läskiga kendo människan, och jag svarade "sousska" (soudesuka, är det så) på en av hans frågor, och blev åtskrattad!!!! Det hände igår också... Jag kan inte förstå varför....
Hursomhelst så var det rätt lite folk idag också, och jag blev tränad mest av Akari och Shinpei, som tyckte jag var så bra att jag kunde börja ha bougu (alla skydd) på mej snart! 
Hursomhelst så var inte Shinpei med och tränade från början, utan han sa att han "jama suruade" (alltså att han störde) detta för att vi skulle lära oss koncentrera oss på kendon, trots att det finns störande moment omkring en...
Shinpei är annars också aningen rolig, idag kallade han mej "Howaito" (vit), Clement för "Buruu" (blå) och Akari fick heta "Gurei" (grå)... Detta på gund av våra kläder.
Sen lärde mej Shinpei också att "sousska" är kansaiben (kansai dialekt), och tydligen låter det visst väldit roligt då jag säjjer det.
Jag bjöd även Shinpei och den som tränat Clement på salmiak, ingen av dem gillade det! 
Sen fick jag höra av Clement att de undrat om jag ar hans flickvän, hemska saker, inte för att han nu är en dålig person men... Som tur så svarade Clement nej! 
) men jag fick en av Jannica, så då tänkte jag att jag väl nog kan ha någon att fylla i den ändå! 
」 (förlåt), och vi tänkte att "ojj, nu säger di no att di int kan komma i alla fall". Meddelandet handlade dock om att bussen till vårt kampus var överfull och att de inte skulle komma på kaffetimmen, utan bara ut och äta, så vi bestämde att vi träffas i Gardens istället.
kom jag på att det bara var jag som träffat dem tidigare, och kunde slutsatsa vem de var. 