Här på sistone har förflutit två dagar då jag och Lottski mest varit hemma. Förutom gången då Lottski åkte på äventyr till Soft Bank eftersom de klagat på att hon inte har en sån stämpel som japskin använder för att skriva under saker. Hoppas på att inte få liknande klagomål.
Själv har jag spenderat dagarna med att försöka klura ut vad jag ska skriva rapport om i Japanese Lanuage and Culture kursen (kom inte på nåt, men läspaketet om "Womansword - What Japanese Words Say About Women" var så intressant så jag råkade läsa hela, vilket är lika bra eftersom det kommer i provet sen), läst muminbok och sett på Jul med Ernst.
Från och med imorgon har vi i alla fall träffa kompis planer igen, så vi kan aktivera oss lite nu när vi är utvilade efter allt julfirande.
Eftersom vi blev bjudna av Clementin stack vi idag till Oujikouen på julfest där Fanny från franskrike bor. Det är ett höghus med studentbostäder, och många som bor där är utbytisar. Julfesten hölls i det gemensamma köket, så ibland kom folk in för att fixa middag.
Det var främst utbytisar på festen (vilket var lite ovanligt, eftersom vi brukar undvika såna fester, men nu var det ju ändå JUL), men en 4-5 japskin också. En flicka gjorde vietnamesisk kol-ägg grej, Clement gjorde sin omtjatade pasta som enligt mej inte var så superspeciell, och en annan fransk en maletköttgrej.
Eftersom Clement och Fanny när vi anlände sa att om vi vill kan vi göra nån maträtt från Finland, var det ända vi kunde komma på att vi lätt och enkelt kunde hitta ingredienser till och tillaga var fattiga riddare. Det visade sej dock att fattiga riddare heter pain perdu (förlorat bröd) på franska och inte är speciellt typiskt nordeuropeiskt. Vi hade dock inte egentligen någon aning om hur man lagar dessa, men satsade på en del mjölk, två ägg och 4 rätt så små skedar socker. Och vi använde så klart pinnar när vi tillrädde maten. Engångspinnar! Våra riddare var i alla fall uppskattade.
Man kan då inte direkt säga att det rådde någon justämning på festen, fastän vissa försök gjordes att spela julsånger på gitarr och blockflöjt. Istället var det konstanta skömt om att en av franskisarna var pedofil, folk som blev utstängda på balkongen, en massa fotograferande, högljuddhet osv...
När jag och Lottski inte gjorde våra förlorade riddare satt vi mest och dikuterade med Kana, som sade sej ofta gå på utbytisfester och tyckte det var roligt för alla talar olika språk, och så får hon prata engelska. Inte med oss dock, så hon kanske tyckte det var lite tråkigt.
För första gången vågade vi även ta sista tåget hem! Det var för att Kana och en Daichi också skulle hem på samma gång. Vi kom till stationen ganska i sista minuten, men vi hann. Jag fick sällskap av de andra 3 hela vägen hem, och Lottski fick sällskap ganska långt, men på slutsträckan stötte hon på en lärare från Osaka universitet. Läraren frågade om Lottski var från Finland, och det visade sej att han kunde en aning finska, men enligt Lottski var hans verbformer lite mystiska. Hon verkade dock inte haft någon lust att prata med honom så hon skickade klagande meddelanden till mej istället, och planerar inte att hjälpa honom med översättning av finska böcker till japski.
Sammanfattningsvis kan man nog säga att det blev den underligaste julaftonen hittills i våra 21åriga liv.
Vår nya bekantskap Ryousuke tog kort när vi höll på med våra riddare och laddade upp på FB, så jag stal den bilden och laddar nu upp den här. Sylten är blåbärssylt!
Idag har då varit en dag då alla vi väntat på har kommit försent! Till råga på detta råkade jag stiga upp och göra mig klar en timme för tidigt imorse, och har således varit vaken sen klockan 7. Jag blev utskrattad av min värdfamilj och av Lottski.
Så stack jag och Lottski imorse till Kousoku Kobe stationen (förbi Sannomiya, som är Kobe centrum, och det längsta vi hittills åkt åt det hållet). Där träffade vi Yuuta (som inte heter Yutta som vår Clement uttalar det titt som tätt) från Kendoklubben eftersom han, Lottski och Clement (franskisen) skulle köpa kendoutrustning i form av hakama-byxor och en sån stor tröjaktig sak.
Men först väntade vi 1 och 1 halv timme på att Clement skulle komma hela vägen dit, eftersom han sov när Yuuta ringde och frågade var han riktigt höll hus, eftersom han trodde att hela grejen var imorgon. Under tiden gick vi och såg på hamnen och på en shintohelgedom - jinja.
Så köptes alla kendogrejer och medan Clements och Lottskis namn syddes på deras nya utrustning pratade vi med den stora kendomästaren (bland de 300 bästa av hela japans stora befolkning) som ägde affären. Yuuta kände honom nämligen bra från förut, eftersom han var hans lärare. Tex pratades det om hur svårläst engelska kan vara, och så visades ett brev med väldigt svårläst skrivstil.
Så familjerestaurang - famiresu - där Clement lärde mig och Lottski hur man äter spagetti (det är sååå mycket lättare att äta raamen-nudlar med pinnar än att äta spagetti med sked och gaffel! ). Diskussionen fördes på en blandning av engelska och japski, eftersom Clement bara är level 1 och Yuutas engelska inte är den bästa. Så tyckte Clement att mina och Lottskis namn låter så franska - Marianne, Charlotte och Louise, men Marianne låter mycket sötare med icke-franskt R. Yuuta ville också ha ett mellannamn. Efter att ha frågats vad han gillar att äta eller så blev hans mellannamn "Lait Maito".
Klockan fem skulle vi träffa Takahiro och Nobu i Umeda, väldigt åt exakt motsatt håll från Kousoku Kobe, för att gå och se på Tron Legacy. Men nu var det Nobus tur att vara försenad, enligt Takahiro pga nåt ärende... Vi gick och förköpte biljetter och så väntade vi i Hep5 köpcentret. Inte så länge som på morgonen denna gång i alla fall.
Filmen började inte riktigt ännu så vi begav oss iväg för att se på en Nordeuropa mässa, där det såldes textilier och porslin och sånt från Nordeuropa. Där fanns också ett ställe som sålde nånsorts korvmedbröd. Gissa vad det hette! Nördkaffe! När vi berättade det blev nog Nobu lite chockad. Sen hade jag och Lottski roligt åt Nördkaffets text: "Ska vi fika? Det är ett absolut nödvändit och uttryck för alla Skandinavier i deras vardagliga liv. På japanska menar det "Shal we have a coffee together?" osv... Jag försökte ta foto med min telefon, men kan inte riktigt tyda texten. Den bestod dock av en hel del oförståelig svenska.
Och så 3D filmen som ingen var särskillt imponerad av. Nobu somnade, Takahiro fick sjukt i ögonen av 3D effekten och jag och Lottski var måttligt roade. Det var i alla fall första gången på japskibio! Denb stora skillnaden är att alla stannar för att se på eftertexten.
Alla var hungriga, så vi gick på raamen efteråt. Raamen med gyouza (kinesiska dumplings) i!! Vi letade fram Lordi på Nobus telefon, och sen skulle han hitta Hello Helskinki som han hört var ett av de populäraste finska bänden när han var i Finland, men Takahiro kom fram till att han nog blivit lurad. Så blev vi utfrågade om våra favoritskådisar, och eftersom jag inte kom på nåt bättre var jag tvungen att berätta om min Elijah Wood period för länge länge sen.
Så fick jag tågsällskap hem i form av Takahiro, vilket var tur eftersom jag inte gillar att leta reda på mitt tåg själv! Sånt kan Lottski bättre. I alla fall fick jag veta att han inte gillar att läsa böcker, men att han tycker Will Smith är bra, och att vi nog ska åka och åka slalom sen tillsammans. Gott nytt år! Sen steg jag av för vi var redan vid Nishikita.
Dagens lucka: Hur japskin hälsar God Jul! De flesta säger メリイークリスマス merii kurisumasu (メリクリ meri kuri som förkortning). Japskin som man inte kommer att träffa förrän efter jul/nyår säger dock vanligtvis よいお年を yoi o-toshi (w)o, och hälsar således ett gott nytt år, vilket anses viktigare än en god jul.
). Diskussionen fördes på en blandning av engelska och japski, eftersom Clement bara är level 1 och Yuutas engelska inte är den bästa. Så tyckte Clement att mina och Lottskis namn låter så franska - Marianne, Charlotte och Louise, men Marianne låter mycket sötare med icke-franskt R. Yuuta ville också ha ett mellannamn. Efter att ha frågats vad han gillar att äta eller så blev hans mellannamn "Lait Maito".
I alla fall fick jag veta att han inte gillar att läsa böcker, men att han tycker Will Smith är bra, och att vi nog ska åka och åka slalom sen tillsammans. Gott nytt år! Sen steg jag av för vi var redan vid Nishikita.