Idag har jag vari på hanami! Alltså blommtittning! 
Det var ju bara jag idag, utan Jannica, fast helt ensam var ja ju inte, utan jag var med Ryouta! (för dem som inte minns vem han är, är han en annan utbytesstuderandes (vid namn Andrea) värdfamiljslillebror! Honom träffade jag och Jannica på utbytisarnas julfest, och sen dess har han och jag mejväxlat!! 
)
Vi hade i alla fall bestämt (efter ett antal mejl) att vi åker till Kyoto och ser på blomster, går på kaffe och lite sådant. Träff vid Nishikita, där Jannski bor!
Efter att vi båda försenats till vår träffningstid 
så hittade jag tillslut Ryouta på stationen och vi begav oss av med hankyu-tågen mot Kyoto! 
Ryouta är bra att hänga med, för han är rätt pratig, och det hinner inte bli så tyst, så det är rätt så skönt! ^^
På tåget minns jag inte vad vi talade om, men Finland tror jag bestämt det handlade om, så där överlag. 
Då vi kom fram blev jag förfrågad om jag hellre ville gå eller ta bussen, och med tanke på hur mycket folk det var på tåget (jag höll på att förgås) och att jag senare också kanske måste hitta till Kiyoixudera (dit vi skulle) så bestämde jag att det vore bättre att gå! Så då startade vi! Efter 5 minuter hade i gått vilse! 
Vi yrade å på ett bra tag, och tillslut kom vi fram till ett tempel som kallades Koudaiji, ett mycket fint tempel! Vi var lite tveksamma över om vi skulle gå in eller inte, men Ryouta verkade vilja gå så då tyckte jag okej! 
Han betalade åt mej, fast jag protesterade, för han tyckte att det int hört till planerna att åka dit...
Fint var det i allafall, jättefint! 
Så jag är nog glad att vi gick dit, men tyvärr var jag alldeles för lat för att ta foton där!
Sedan, så fortsatte vi gå vilse, men efter ett tag kom vi faktiskt nånstans där kiyomizudera verkade vara. Men då tyckte vi det var dags för lunch! Jag åt udon och han åt... chasoba (te soba (som är gröna) som han var förvånad över att jag ätit, men jag förklarade att det får man alltid på flyget mellan Helisngfors och Japan...) 
Efter lunchen (som jag knappt bettalt något för trots mina protester) så begav vi oss äntligen av mot Kiyomizudera, och kom fram dit efter en kort promenad. Där såg det ut ungefär såhär!
Snyggt va?????
Efter dethär så gick vi runt lite på Kiyomizudera, och hittade en väg där ingen av oss gått förut, denna ledde upp mot ett berg, och dit svängde vi av. Vi gick, uppför, uppför, uppför, i något som kändes som evigheter, vi blev hemskt trötta!
Sen gick vi vilse också, mitt uppe på berget, och mitt i allt detta ringde Yoshiki (shishou) åt mej! (Han skulle berätta att han skulle fixa en namnlapp åt mej, för min kendo-utrustning, snällt
)
Vi hittade dock tillslut en utgång! Men så såg vi att den var låst 
Men så såg vi en liten utgång, och där slank vi igenom och styrde efter detta kosan mot Kyoto station!
Jag hade under promenaden blivit frågad om hur jag skulle göra med middagen, och eftersom jag inte hade bestämt något speciellt bjöd Ryouta in mej på middag hos honom! 
(fast för tillfället var vi inte så hungriga, för Ryouta går och smakar på alla smakprov han hittar, och sen hade vi just ätit shuu kuriimu (シュークリーム
) oxå!!)
Till Kyoto station tog vi buss (för vi var ännu halvdöda) och måste vänta på att en 4-5 bssar passerat innan vi kunde stiga på, eftersom det var sååååååååååååååååååååååååååååååååååå fullt med folk!! 
Nåja, fram kom vi i alla fall (efter att ha åkt på lite fel buss (för det var snabbare, men vi blev tvugna att gå lite extra) så vandrade vi in på stationen! Efter att jag än en gång frågat Ryouta om jag inte borde ta med något till hans familj (och han än en gång sagt nä) så sa han det var något han ville visa mej! 
Det var toppen på Kyoto sation, och jag måste säjja, den stationen är HÖG! hemska saker, jag vet inte hur jag har kunna missa det förut!!
Sen, efter att vi svassat runt på stationen ett tag till, så åkte vi hem till Ryouta med JR, och tiden i tåget spenderades med att se på foton! 
(vi blev tvungna att springa superfort (tur att jag är så snabb så jag hann med) för att hinna med tågbytet)
Sen kom vi äntligen fram till Ryoutas! Jag ursäktade mej på sedvanligt japskivis och blev sedan tillsagd att vänta i vardagrsummet, där jag blev ombedd att sitta på ett sådant ställe att jag kunde se TV:n bra, för det var ju jag som var gäst! Hemma hos Ryouta var det mamman, pappan och den yngre lillebrodern (som är i våra bröders ålder) som var hemma (+ mommon, men hon låg redan och sov). Den äldre lillebrodern har flyttat för att gå på universitet i nåt helt annat ställe av Japan!
Till mat blev det Yakiniku, men en hel del grönsaker också, och räkor, och korv, och MASSOR!!!!! 
Ryoutas mamma satt hela tiden mat åt mej (för hon tänkte att jag kanske inte vågade ta sjäv, och då tyckte nog Ryouta att hon var lite jobbig, men det gjorde inget för min del!!)
En god sallad fick vi också! 
Bordet var förövrigt ett traditionellt japski bord, vilket innebär att man sitter på knä på golvet vid ett lågt bord, tur att jag haft tid att träna det, för annars skulle jag nog gått under!
Runt matbordet var det livligt (mot vad jag är van vid, och som de pratade) men mamman tyckte nog att det brukar vara värre! Ahahahahaaaaa, tänkte jag, och kände mej rätt hemmastad, för alla var så vänliga!
Sen blev jag bjuden på dricka också, 梅酒 (plommon alkohol) vilket är gott! Ryouta skulle också ha fått men han klagade på att han hade skola tidigt imorgon och då inte kunde dricka (för då skulle han nog inte kunna sluta, eller vad han nu sa) men jag kunde inte ursäkta mej undan drickaset och blev given 2 hela glas.... 
Det diskuterades en hel massa vid matbordet, och dess diskussioner fortasatte medans vi avnjöt kaffe och tårtbit (som jag också blev bjuden på) 
Jättegod kaka, muuuums, nästan ingen grädde på den heller! 
100000000000000000000000000000 gånger under dagen har jag blivit berömmd för mina japskikunskaper, och nästan lika många gånger hann Ryouta nämna hur mycket vi gått. Tillslut undrade mamman om jag inte hade ont i benen efter att ha gått så mycket, och jag sa att lite. Då plockade hon fram gigantiska plåster som skulle lindra smärta och avhjälpa muskelvärk. Jag skulle använda dem, tyckte hon, Ryouta tyckte att om det är pinsamt att sätta dem på benen mitt i vardagsrummet så kunde jag gå in på vessan också, men jag tyckte inte det var såååå farlig att visa benen (mamman tyckte inte det heller, utan sa något i stil med att klart hon vill visa upp sina kvinnliga ben! )
Sen då jag berättade att jag höll på med kendo (och att jag ibland kan få muskelvärk om jag inte gjort det på länge) så fick jag ta hem en massa paket med må-bra-plåster!
Sedan körde mamman mej till stationen, men innan det hann jag bli bjuden tillbaka till dem ett antal gånger, jag blev till och med medbjuden på karaoke, och till något supermarket! 
Wow! Jag fick till och med sova över där, om jag ville (alltså inte denhär gången, men om jag skulle vilja stanna sent någon dag och missa sista tåget hem!! Supersnälla familjen!! 
)
Ryouta tyckte också att vi defenitivt måste hänga igen, och det håller jag med om!
Han har förövrigt bjudit in mej och Jannica (han kom ihåg hennes namn ) på nabe-kväll med Andrea och några andra utbytisar, men den visste han inte riktigt när den var ännu...
Det var i alla fall (fastän man blev hemskt trött) en mycket lyckad dag!
Godnatt!!!! 
//L