Efter 2 dagar av ingenting kom äntligen en dag med lite mer innehåll. Vi träffade nämligen Ayako som bestämt vid Nishikita stationen här i närheten klockan 1 för att luncha. Hittills har vi alltid bara hängt med henne under lektionerna och dendär gången vi gick till tåget tillsammans, men nu skulle vi alltså hänga på riktigt.
Lottski och Ayako var redan påväg ut genom kaisatsuguchin (där man stoppar in biljetten, går genom, och har man kort kommer det ut på andra sidan. Om man inte gör som mej och råkar stoppa in sitt Subway stämppelkort på samma gång, så att en eki-in-san (stationsmänniska) måste komma och låsa upp hela apparaten) när jag kom, eftersom jag var lite sen. Så var jag tvungen att bestämma vart vi skulle gå, så det blev Gardens köpcentret.
Sen tvingades jag även säga vart vi skulle gå, så det blev en koreansk restaurang. Ayako beställde en röd soppaktig grej, och eftersom det var lite ost i den tyckte servitören att hon nog säkert klarar av den starkaste varianten. 
Lottski och jag åt varsin donburi-aktig grej (ris i botten, saker ovanpå) med svinkött. Så fick man ta kimchi och andra koreanska saker från ett stående bord.
Just som vi har skaffat en ny kompis visar det sej att Ayako ska åka till Sidney på nåt sorts utbyte i 4 månader, och kommer tillbaka i juni. I juli är hon i alla fall ledig så då tyckte hon att om vi vill kan vi komma till hennes mor/farföräldrars hus nånstans på västra Honshuu (huvudön) där de tydligen har ett gammalt traditionellt japskihus, i närheten av en liten bambuskog och en läskig shintohelgedom. Vi vill supergärna åka!
I tre timmar satt vi där och pratade japski. Ibland var det lite svårt att hänga med när Ayako pratade på mycket, som tex gången då hon beskrev tiggarna på kinas metro. Men det är skoj att vi hänger med så pass bra att vi i alla fall kan prata med folk sådär ganska vanligt. Och tur att vi är två stycken för annars skulle man bli ganska trött. Tex när man ska förklara vad en järv är. Vi kom fram till att den kanske ser ut som nånting mellan en hund och en björn.
Till slut tyckte dock alla att vi borde återvända hem och fokusera på våra rapporter. Måste dock erkänna att jag fokuserat mer på sukiyaki middagen 
och Jamie Oliver's Food Revolution.