Morgonens prata-japski timme var faktiskt lite roligare idag än den brukar (vi höll inte på med dialoger ur textboken hela tiden) så tydligen har vårt utvärderingsblankettsifyllande hjälpt lite. Teshina-sensei hae oss i stället att läsa upp lite dialoger i klassen, och jag fick veta att jag har kansai-uttal på mitt 書いてある (kaitearu = det står skrivet). Problemet är att jag och Lottski visserligen hör en liten skillnad när nån säger standard- och kansaivariaten efter varann, men vi förstår inte hur betoningen funkar. Det fastän Lottski dessutom gick och frågade extra efter timmen! 
Annars har vår ena klasskompis från Norige, enligt Hanna som också kommer från Finland sagt att det är skojigt hur bra det hörs att jag, Lottski och Hanna har finsk brytning på vår japski! 
Ingen av oss håller dock med, och vad mig beträffar vet jag inte hur det skulle komma sig. Dessutom har vår kanjilärare enligt Lottski sagt att Hanna har bra uttal, och våra råkade-på-i-Umeda kompisar sa att Lottski inte har nån brytning på sin japski (det var så vi lärde oss namari, som betyder just brytning)! Håller fullt och fast kvar vid åsikten att norska hörs bättre genom när vår norska klasskompis pratar. 
Det är mest denhär betoningen som vållar bekymmer. Ända vi helt säkert vet hur det skiljer sig mellan standard- och kansaijapski är ordet för glasögon, megane. Annars blandar vi vi säkert betoningarna hursomhelst.