Idag var det meningen att jag, Lottski, två amerikanska utbytisar samt fyra japskin (bla de två som vi träffade sådär i misstag i Umeda förra helgen) skulle åka och bowla. Men amrikanerna hade missförstått saken och tänkt att det var nästa söndag, och det förstod vi först igår sent på kvällen. Vi testade vår kinesiska kompis med Kung Fun, men hon skulle på kimonoshow. Resultatet var att vi gav oss av till Takatsuki på egen hand.
Allting gick väldigt bra tills vi kom fram till stationen, då vi fick ett "det blir lite över 6! förlåt! väntar på en kompis". Vi frågade i vår tur var vi ska träffas, varpå jag var tvungen att lyssna på japski vägbeskrivning i telefon. Sen gick vi ner från biljettutgången, svängde vänster och kom till en takoyaki grill, som var lite röd och vit, men vi var inte hundra på att vi var på rätt ställe.
Det var vi tydligen, för snart träffade vi Takaki från förra gången, samt två andra kompisar, som vi snart fick veta hette Hiroshi och Wataru. Första anhalten var en spelhall, vilket vi inte var överförtjusta över. 
Därför diskuterade vi potatis och dylikt med Hiroshi medan de andra spelade. Så tyckte Takaki att vi skulle pröva en UFO-kyacchaa, alltså ett sånt spel där man med hjälp av en kran fångar tex ett mjukisdjur och sen får det. Jag fick 200 yen, men första hundringen gick helt till spillo eftersom jag inte höll in kranknappen mer än en sekund, och sen var det för sent. Andra försöket gick inte heller bra, men på nåt mirakulöst sätt råkade kranen buffa ner en mjukisbjörn i misstag, så nu hänger den på min väska. 
Så blev det en hel del funderingar på var vi skulle äta, blandat med skämt som vi aldrig visste om de var sanna eller inte, tex "i Japan finns en hel del folk som har en japansk och en koreansk förälder, till exempel han här", och sen slog kompisen som blivit utpekad till den som påstått det hela eller nåt. Sen var åtminstone Hiroshi väldigt instäld på att lära sig engelska, för han ville åka till USA och studera rappmusik. Han kunde i alla fall säga "whatcha gonna do?". Och så lärde vi dem "it's raining today", för det var verkligen sant. 
Det blev till slut yakiniku, då Masayuki (numera Takeppo) också anslutit sig till gänget. Alltså samma koreanska mat som vi åt med Masa på hans "styvpappas" restaurang, men denhär gången grillades allt kött vid bordet. Och nu var det "ät så mycket du orkar" som gällde. Vi åt tex för första gången rått kött (ihoprört med ägg), vilket var helt trevligt. Så åt vi tunt skuren kotunga, musslor, kimchi, äggsoppa, ris osv. 
Warabi-mochi till efterrätt, då vi fick frågan hur många procent mätta vi var, vilket för min del var 98%. Vi fick många dylika procentfrågor.
Vi och våra nyfunna kompisar!
Takeppo stack lite tidigare, men vi satt kvar och pratade ett tag med de andra, ibland försökte de sig på att säga nåt på engelska, men med väldigt svagt resultat. Vi i vår tur tyckte det var svårt att uppfatta vad de sade, eftersom de antagligen pratar väldigt talspråkligt, och var tvugna att ha dem att upprepa saker ofta. Vi diskuterade i alla fall snowboarding och att fammo tycker att skäggiga typer är läskiga, samt att otrogenhet bland gubisar i Japan är ganska långt accepterat. Sen hade vi armbrytning med Wataru, och han hade antagligen vunnit oss till slut om han försökt, men vi bröt aldrig så länge att nån förlorade. I alla fall kom de fram till att vi var starka.
Så blev vi följda till stationen och åkte hem igen. Slutet gott, allting gott. 