Idag satt jag och funderade på att jag ännu inte sett av en familjemedlemmarna, det vill säja Keitarou (det yngsta barnet). Jag har både sett hans fru och barn men han själv har jag inte sett en skymt av. Det enda jag visste var hans ålder, samt att han, till skillnad från många andra arbetare, har ledigt på tisdagar och onsdagar istället för på helger.
Rätt som jag satt där och funderade så stack Fuumin (Fumika, Keitarous fru), med Himari i famnen, in huvudet genom öppningen i köksdörren. Efter dem kom även en man inspatserande i rummet. Tackvare min snabba slutledningsförmåga kunde jag med stor sannolikhet anta att denna man var Kei-kun!
Kei-kun hälsade "doumo" (vilket jag inte kan översätta, men i detta fall betydde det ju hej) och jag blev lite mållös, för ja visste nog inte riktigt vad jag borde svara. För det skulle inte passa sej om jag sade "doumo" till honom, och jag kom i nöden inte på något annat, så jag nickade bara som hälsning.... Då blev jag nog lite åtskrattad! 
Efter detta förklarde nog någon åt mej att denne man var Kei-kun (som om jag inte redan visste det...) och jag fick en chans till att hälsa, denna gång mer ordentligt.
Det visade sej att vi skulle sitta barnvakt åt Himari medans Fuumin och Kei-kun stack iväg på en date. Karaoke skulle de visst på. 
Min värdfamilj förklarde åt mej att de gick på karaoke för att de ännu var så unga, det är visst nämligen så att endast unga männsikor och gamla gubisar går på karaoke. 
Så då hjälpte jag till med barnvaktningen, för med 2 småbarn + matlagning så behövde nog mama och Atsuko ett extra handtag. Så jag fick bära på Himari alltid lite nu som då, vilket hon absolut inte uppskattade desto mer. Men Atsuko påstod att hon nog snart kommer väna sej vid Lotta oneechan, vilket jag numera kallas.
Efter en timme blev vi alla chockade då Kei-kun och Fuumin återväne hem! 
Ingen hade nämligen trott att de skulle vara borta en så kort stund. Men uppenbarligen räkte en timmes karaoke gtt och väl för dem. De kunde dock inte åtrvända hem genast, för Himari skulle ännu bada.
Därför övergick Atsuko och Fuumin till att diskutera barnvagnar medans jag och Kei-kun stirrade stint och tyst på TV:n. 
Ibalnd mumlade dock Kei-kun något åt Fuumin, eller lekte med sin VITA telefon. 
Eftr ett tag då Kei-kun försökt mata Himari med glass,
men blivit strängt förbjuden av Fuumin och därför lagt sej ner i soffan för att sova i protest, bestämde Fuumin att det var dags för dem att gå hem. Detta för att Kei-kun nog var för trött... 
Senare kom även Reiko (mellanbarnet) hit. Hon skall visst på arbetsintervju här i närheten imorgon, så hon skall sova över. Hon råkade också ha en helvit telefon. (Ifall någon funderar varför jag nämner telefonernas färger, så är det mest för att jag vet att Jannica vill ha en vit telefon. Så jag måste bara påminna henne om att det finns et flertal sådanna!)
Allt annat som har hänt idag har ju Jannica redan bloggat om, så nu följer bara 2 foton.
Awa
Komugi
//Lotta