Idag var det Hazukis お宮参り (Omiyamairi)! Det är något som till viss mån liknar ett dop.
Hursomhelst så började dagen med att jag vaknade klockan 8 
på grund av att en bil körde utanför mitt fönster och spelade upp en massa meddelanden, varför vet jag inte.... 
Jag lyckades i alla fall somna om och vaknade inte förrän klockan 11! Då trodde jag att jag var den ända i hushållet som inte stigit upp, men då jag kom ner visade det sej att Mi-kun (Mitsutoshi) ännu låg och sov. 
Jag trodde han var utmattad på grund av babyn som skriker om nätterna, men jag råkade höra att Atsuko sade att hur mycket än Hazuki grät så sov Mi-kun bara vidare! 
Så han verkar bara vara allmänt morgontrött... Sen då han kom ner vid halv 12 tiden var han ännu så trött så han måste lägga sej ner för att vila lite på soffan...
Min frukost idag bestod av kallt kafe, sallad (som alltid då) men isället för det rostade brödet fick jag idag en bulle! (Ursäkta, jag menar förstås att jag fick ett lätt sötat bröd med russin i sej!)
Vid halv 1 bar det av till helgedomen som ligger ungefär en 30 minuter bort. Jag var själv inte med på sjävaste ceremonin (den är bara för föräldrarna och mor/far föräldrar) men har sett på den på video efteråt. En Omiyamairi utförs traditionsenligt 1 månad efter barnets födsel, men nuförtiden så kan man göra den allt mellan 30-100 dagar efter födseln. Denna ceremoni är som sagt lite likt ett dop, och under en bön av något slag citerar shinto-prästen barnets namn. Efter detta ger alla närvarande barnet ett papperskuvär (tamagushis, jag tänker alltid på tamagochin) som innehåller något som för mej fortfarande är okänt! 
Sen fick de nog lite småsaker från helgedomen också, men jag har inte hunnit titta desto närmare på dessa heller. Allt gick fint, utom att Hazuki uppenbarligen grät under hela ceremonin. 
Nu är jag, mama och papa hemma. Atsuko, Mi-kun och Hazuki lämnade kvar ett tag. Här hemma passade jag på att spela lite piano medan mama och papa var borta ett tag. 
Igårkväll var det annars ett förfärligt oväsen utanför mitt rum, så jag öppnade mina gardiner och mitt fösnter för att ta reda på ursprunget till allt oväsen!
Såhär såg det ut utanför, inte mycket som kan föra oväsen, eller hur?
Men, om man tar och zoomar in lite..........
Man kan inte se det så bra men där är i alla fall två unga manliga mopedister, (vespister för att vara mer exakt) som för någon konstig orsaks skull bestämde sej för att först köra ca. 50 bort från huset där vi bor, stanna på gatan och stå där i säker en halv timme! Väldigt oväsniga var de också, eftersom jag kunde höra dem ända in till mej, då jag skulle sova!!
//Lottski