Traditionell nyårsmat

Vi har fått höra lite olika uppfattningar om huruvida den japanska nyårsmaten - osechiryouri - är god eller ej. Min nihongopartner från Hokkaido var av den åsikten att den är hemsk! Efter att ha levt på osechiryori en hel dag (om man inte räknar mitt rostade bröd imorse) så har jag kommit fram till att den är ätbar. Men inte mycket mer.

Lunch åt jag idag hos barnens momrmor och morfar. Mama hade sagt att det alltid är så tråkigt på släktens bjudningar så jag hade tagit med kanjipapper för att förbereda mig inför skiptestet, men mest höll jag, Arisa och Ryuu-kun ändå på med origami. Vi gjorde paku-paku, loppor, för jag lyckades inte vika till ett piano så som det stod i deras lätta origamibok. Morfarn löste sudoku, mamma satt och såg på TV och mormorn var nu mest bara där och fixade fram saker att äta till folk när det behövdes.

Middan åt jag själv, för alla andra i huset hade åkt för att hälsa på vidare släktingar. Själv skulle jag just ge mig ut på hatsumoude med vår franska kompis Clement. Eller snarare bara se på när andra gick på det, för Lottski påstod att det inte är en riktig hatsumoude om man inte ber. Jag köpte i alla fall en nyårsspådom, och fick DAIKICHI!

Här följer bilder av middagen:

Osechiryouri är gjord för att hålla sej länge så att tanterna i huset inte ska behöva laga mat på nyår. Den lagras i boxar staplade på varann på dethär viset. All mat jag åt var färdigköpt, men jag antar att det finns folk som fixar sin sechiryouri hemma också.

1sta lådan: Med goda svarta bönor (om än aningen söta), skinka, de rosa sakerna vet jag inte riktigt vad de är men jag tror det är nåt från havet, det vita i hörnet är inlangd daikon (rättika), och det gula sötpotatis (den är också rätt god, men söt).

2dra lådan: Konbu-knyten (konbu är ett sjögräs med en väldigt sirapsaktig smak som jag ogillar), VALNÖTTER (med nåt runtomkring som gjorde dem söta, men goda var de!), hård småfisk, och äggfyllda jag-vet-inte-vad.

3dje lådan: Rotfrukter, grönsaker och köttbitar i sky. Antar att alla känner igen moroten, men sen finns det renkon (avlång grej med hål i sej), konnyaku osv.

En ensam hård fisk.

初詣

初詣 eller med annan läsning hatsumoude är en del av den Japskiga nyårstraditionen. Hatsumoude är årets första besök till en helgedom, alltså ett jinja 神社.　 Dit var även jag idag!

Vi åkte klockan 01.00 på natten iväg mot ett närliggande jinja, vi hade först tänkt promenra, men det var så pass kallt så vi bestämde oss för bilen. De som åkte var jag, mama, papa, Kei, Fuumin och en mycket trött Hima-chan! Vi anlände till jinjat och alla klagade på hur kallt det var, och det var faktiskt aningen kallt, bara någon grad och stark isande vind! Fast jag var trots det OK!

Då vi kom till jinjat var det en otroooooligt lång kö, fast det var så sent. Efter säkert 35 minuter i kön kom vi fram till stället där man skulle be, så som seden hörde till så kastade jag i pengen, klingade i klockan och bad. Sen skulle man dricka en liten kopp saké, den var kall men väldigt god! Efter det gick alla till ett mycket mindre ställe, som nog var på samma område, och bad där också, så då gjorde även jag det. Efter detta så var det dags att äta zenzai, alla utom Kei åt, för han tycker inte om det. Jag är inte heller så förtjust i det, men kan i alla fall äta det! Kokhett!

Sedan så gick vi unga, jag, Fuumin, Kei och Hima för att få våra "spådomar" jag och Fuumin fick båda samma rätt bra spådom, Kei fick en ännu bättre och Hima fick den bästa man kunde få. Sedan var det dags att läsa dem, jag och Hima fick dock våra upplästa, och trots det så förstod jag och i synnerhet Hima inte desto mer. Men jag verkade i alla fall ha en rätt OK spådom, men jag skulle undvika att gå på vägar som det går lite folk på... Sen vek vi våra spådomar två gånger och band fast dem i ett träd där alla andra bundit fast sina spådomar också.

Sen skjutsade vi hem Fuumins och återvände därefter till oss. Då var klockan redan 02.00! Och jag mama och papa drack te i vardagsrummet och såg på nåt mystiskt tv debattprogram, som jag inte förstod något av. Mama tyckte det var bäst att jag skulle dricka 2 koppar te, så jag skulle få bort den supersöta smaken av zenzai ur munnen, för mama vet att jag tycker det är aningen för sött!

//L

Annars så var Acchi, Reikos pojkvän (vilka verkar ska gifta sej) på besök idag! Hans bil var täckt av snö! Sen snöade det också idag, och jag gick på promenad i snön, men Acchis bil var täckt av snö! Sen stannade han med oss för att äta Toshikoshi Soba! (Slutet av året soba nudlar!) MUUUUMS!

Världsstandard

Idag har vi igen begett oss av till Umeda i Osaka för att först och främst shoppa vidare och äta lunch. Umeda är ännu som ett endaste stort pussel, som vi inte alls kommit särskillt långt på att lösa. Dessutom ligger några bitar uppochnervända, medan andra verkar fattas helt. Med andra ord: vi går ofta vilse där. Idag passade vi på att gå vilse i de underjordiska gångarna med massor av butiker, lite stationer här och var, och matställen. Tills vi hängde med Yuui i förrgår hade vi inte ens en aning om att hela underjorden fanns!

Vi hade hunnit gå till HEPpen (köpcenter, egentligen HEP5, men kallas heppu av japskin), konstatera att min favorittröja var slutsåld, gå vidare till EST (ännu ett köpcenter, men bara i en våning, och med tågspår ovanpå) bara för att konstatera att där var för högljutt pga försäljarna som ropade ut till folk att de skulle köpa fuku-bukuro (realiserade kassar med överraskningskläder inuti), hitta min tröja i en butik i EST, skynda oss därifrån, gå till stationen och vänta på Naoki, inse att han och Lottski missförstått sig om tiden och han skulle komma först till 4, hitta Book1 bokhandeln igen, gå vilse i underjorden på vägen tillbaka till stationen men slutligen hitta den då Naoki äntligen anlände.

Så gick vi på kaffe tills det var middagsdags. Vi försökte hitta en izakaya i Umeda, men det var ganska omöjligt. Det fanns en som hade bord för 2 personer ledigt, men väntetiden för 3 var ca 1½ timme! Då stack vi till Juusou istället. Vi byter ofta tåg på Juusou stationen, men har aldrig stigit av där. Lottski tyckte att där fanns mycket som hon "inte vetat fanns". Vet inte riktigt vad som syftades på. Juusou är inte lika folkrikt som Umeda, så vi hittade utan större problem en izakaya.

Här följer en lista på några av de saker vi åt: harusame (tunna glasnudelaktiga vårregnsnudlar) till förrätt, sönderhackad tonfinsk (inte sån på burk då, utan äkta vara), teriyakipizza med Tabasco (som Naokis spanska kompis lärt honom heter Picante och INTE Tabasco), äggrulle , kaktusblomsliknande friterade grönsaker, okonomiyaki, råa nötköttsskivor (som är goda, men svårtuggade, och vi sa till Naoki att många i Finland nog skulle vara lite skeptiska till att äta dem), en jättegod sallad med en massa lökflingor på osv.

Sen berättade vi att om man öppnar en izakaya i Vasa så kanske folk skulle vilja ha nån sorts bestick att ta maten med till sin egen tallrik. Vi förklarade att folk i allmänhet tycker att det är läskigt att när man tex gör mat och smakar av den med samma sked 2 gånger. Samt att folk i Finland verkar mycket skrajare för bakterier än japskin.

Och så fick vi lite kanjiövning, för Naoki är nån sorts kanjiexpert. "Vandrande uppslagsverk" brukar folk visst kalla honom ibland... Så nu borde vi kunna känna igen kanjina för tandpetare.

Hela dan idag har jag försökt övertyga Lottski om att hon också borde ha gul jacka. För att övertyga henne sa jag att det nog snart blir "värdsstandard" (lånat från en känd japansk fotograf som var med i Arashis program, men som använde det om baskrar). Lottski höll dock inte med, utan pekade ut en massa gamla ocoola gubbar med gula jackor. Enligt henne är svarta jackor mycket mer troligt världsstandard, men jag hoppas ännu på gult.